Nu ska Teckomatorp bli kulturzon
Första skulpturen invigs i leaderprojeket Kulturzon Teckomatorp. Nu väntar en fullspäckad operakväll i juni nästa vecka. |
INVIGNING. Det blir uppföljningen av skulptursatsningen som startade 2007 med “Moder Ko”, en större skulptur av Bernhard Lipsoe utställd i samband med Galleri Tapper-Popermajers flytt från Malmö till Teckomatorp.
Kulturzonen finansieras av Svalövs kommun och EU:s landsbygdsfond för att förändra bilden av Teckomatorp till något positivt. Den egna visionen är att orten ”kommer att bli vida känt för ett vitalt och spännande kulturliv, och som en ort som attraherar långväga besökare på grund av sina unika skulpturer och publika konstobjekt”. När nu projektet ska invigas kallar man in operasångare som mezzosopranen Johanna Bäckström och tenoren Rickard Söderberg från Malmö opera och sopranen Susanna Andersson, plus en rad musiker. En av dessa är Francisca Skoogh, en av landets främsta konsertpianister, nyligen Grammis-nominerad för en cd tillsammans med Malena Ernman. Projektets motor, Galleri Tapper-Popermajer, drar i samband med invigningen igång utställningen ”Feeding the birds” med belgiska oljemålerskan Peggy Wauters nyare verk. Hon har också skapat en större skulptur på uppdrag av Kulturzon Teckomatorp, som ska placeras i det nya rekreationsområdet Vallarna, mitt i byn. Om något år är det tänkt att denna skulptur ersätts eller kompletteras av en mindre skulptur i brons, även då av Peggy Wauters. Hennes utställning visas till och med den 23 juni.
2010-05-28
LILL ERIKSSON |
He loves me, he loves me not... - målning av Peggy Wauters, aktuell med en utställning i Kulturzon Teckomatorp.
Fotnot. Kulturzonens aktörer är Svalövs kommun, Företagsalliansen i Svalöv samt Företagarföreningen i Teckomatorp. Galleriet agerar som extern konsult. |
Pascale Marthine Tayous olika verk.
© Courtesy Galleria Continua, San Gimignano/Beijing / Le Moulin.
FOTO: ELA BIALKOWSKA |
Yael Bartanas videoprojektion"Mur i Wieża".
© Courtesy Annet Gelink Gallery, Amsterdam; Sommer Contemporary Art, Tel Aviv. |
|
Det ska vara med film i sommar
Israeliska granskar sionism och miljöutställning ur en afrikans perspektiv.
VERNISSAGE. Den som gillar film i konstrummet har minst två nya utställningar att se fram emot i Malmö. Det här veckoslutet är det vernissagedags för både israeliskan Yael Bartana och belgar-afrikanen Pascale Marthine Tayous senaste verk som ska visas i staden hela sommaren.
Yaels ”och Europa kommer att häpna” ställs ut på Moderna museet och Pascales ”Always All Ways. Omnes Viae Malmö Ducunt” visas i Malmö konsthall.
På svenska heter utställningen ”Alltid alla vägar. Alla vägar bär till Malmö” och tar upp aspekter av kulturmix, med särskilt fokus på miljön - den grund som alla olika kulturer i världen är beroende av. Pascale Marthine Tayou är bosatt i Belgien och arbetar med skulpturer och storskaliga installationer både i det offentliga rummet och på konstinstitutioner. Hans verk är gjorda av återvunnet material - trä, plast, metall, pappersbitar och glas, på det lägger han ljud, film och målningar. De nya verken i Malmö är direkt skapade för konsthallen där och utgörs av tio små husliknande konstruktioner. Installationen Garden houses (lusthus) påminner om en kåkstad byggd av fotografiska bilder och återvunnet material. Material från Tayous hemland Kamerun blandas med förpackningar och avfallsprodukter från den västerländska kulturen.
Filmerna som används har spelats in under Tayous resor både till Asien och till Afrika. Var och en av de 15 filmerna blandar olika filmsekvenser med vatten och dess flöde. Tanken är att filmerna ska ge den annars kaotiska installationen en avslappnande atmosfär. Ännu mer film är det i den andra sommarutställningen, på Moderna museet, med den internationellt uppmärksammade filmkonstnären Yael Bartanas fem senaste produktioner. De visas i den mindre delen Turbinhallen, i var sin byggnadskropp som knyter an till en arkitektonisk estetik i filmen. Hemlandets historia och Israel-Palestina-konflikten präglar hennes konstnärskap. Hon undersöker komplicerade relationer mellan judar, polacker och andra européer i globaliseringens tidevarv. Detta är Bartanas hittills mest omfattande separatutställning i Europa.
2010-05-19
LILL ERIKSSON
Fotnot.
Yael Bartana
”och Europa kommer att häpna”
22 maj -19 september 2010
Moderna museet, Malmö |
Pascale Marthine Tayou
”Always All Ways. Omnes Viae Malmö Ducunt”
22 maj – 22 augusti 2010
Malmö konsthall |
|
|
Lundabornas konst tolkas under karnevalen
KARNEVALSKONST. I förra veckan arrangerades Konstifikets målardag i Lund. Det är grunden i Lundakarnevalens egen konstutställning som med sina 126 år på nacken är ett av evenemangets äldsta nöjen. Men innehållet i utställningen är alltid pinfärskt, eftersom samtliga tavlor skapas bara några dagarna innan karnevalen startar. Det är både så kallade karnevalister och allmänheten som har gjort små och stora konstverk - u nder karnevalsdagarna det här veckoslutet ställs tavlorna ut i Studentinfos lokaler på AF-borgen i Lund. Där håller intendenter guidade visningar med underhållande, men något oväntade tolkningar av verken. Tavlorna auktioneras ut vid två tillfällen under lördags- och söndagskvällen. 2010-05-18 |
Inga livvakter, ingen personal. Johnny Cash bjöd på sig själv när svensken ville ta bilder.
FOTO: JAN OLOFSSON |
Rock-Ola drack öl med Cash och tog bästa bilden
FOTO. Att vara driftig och att ha lite tur krävs för att få vad man vill ha. Som frilansfotograf 1966 fixar Jan ”Rock-Ola” Olofsson backstagepass till idolen Johnny Cashs spelning i London. Det var första gången de möttes och Cash bjuder på en back öl medan han stryker sina scenkläder. Olofsson tar en serie bilder, bland annat den bild som ska sälja bäst genom hela hans karriär.
Nu har han samlat ihop sina alster i en utställning som visas hemma på ettårsjubilerande galleriet Gate38 i Malmö. Olofsson är 65 år nu, han flyttade hem till Malmö 2006 efter 43 år i London. Han har en lång karriär bakom sig i musikbranschen som fotograf, journalist, skivförläggare, manager, klubbägare och skivbolagsdirektör. Han är världsberömd för sina bilder på 60-talets stora popstjärnor som Jimi Hendrix, Johnny Cash, The Beatles, The Rolling Stones och The Kinks.
Flera av Jan Olofssons bilder på Cash finns med i pocketbiografin ”The Man Called Cash”, som ges ut i dagarna även i svensk översättning. Dessa och och en del bilder som visas för första gången finns med i Malmöutställningen som pågår till den 29 maj.
2010-04-22
LILL ERIKSSON
Läs Jan Olofsson berätta om sina möten med Cash. |
| Johnny Cash - My Story
När jag först kom till London i början på 60-talet kom jag i kontakt med en man som hette Shelby Singleton. Han var delägare i ett företag som Sam Phillips startade i Memphis som hette Sun Records. Detta skivbolag hade enorma framgångar med lokala artister som Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Roy Orbison, Carl Perkins och Johnny Cash. Med Johnny Cash första inspelning på Sun Studios, med Marshall Grant på bas och Luther Perkins på fiol, skapade de Tennessee Two och det boom-chicka-boom-soundet med Johnnys mörka röst som följde hans karriär livet ut. Spåren på första skivan, ’Cry Cry Cry’ och ’Hey Porter’, skrevs båda av Cash. Denna singel släpptes under våren 1955, på Sun Records, och Cash fick Bob Neal som manager (även Elvis Presleys manager). Cash och Elvis turnerade tillsammans i sydstaterna innan Colonel Tom Parker kom in i bilden och blev Elvis nya manager.
Under åren 1958-59 blev jag Malmös rock kung ’Rock-Ola’. Under den tiden spelades ingen rock’n’roll eller popmusik i Sveriges Radio så jag fastnade framför radion i köket hemma i Malmö varenda kväll för att lyssna på Radio Luxembourg. Jag kopierade många låtar från England och USA, däribland Sun Records tidigaste inspelningar som fascinerade och jag blev frälst i hela Sun-gänget: Jerry Lee Lewis, Elvis, Roy Orbison men speciellt Johnny Cash. Jag blev ett stort fan för livet. Jag älskade bland andra ’I Walk the Line’, ’Ballad of the Teenage Queen’. När Johnny kom till London för att uppträda på Hammersmith Odeon den 15 maj 1966, kontaktade jag agenten Mervyn Conn för att få mitt presspass. När jag väl kom in till Johnny, backstage, stod han och strök sina scenkläder.
Där fanns inga livvakter eller personal, bara June Carter, som då var del av hans kör. Jag fick känslan av att det fanns något mer mellan dem redan då. Logen såg mycket tråkig ut. Johnny hade ordnat en back öl som han bjöd på. Han var mycket trevlig och uppskattade att jag som frilansfotograf tog bilder på honom för svenska tidningar. Det blev en lyckad kväll. Jag lyckades få honom att koppla av och posera lite extra. Den kvällen tog jag min genom tiderna bästa bild där han stående poserar med en cigarett och tändare. Idag är den bilden på omslaget till Reverbs i dagarna utkomna svenska översättning av biografin ’The Man Called Cash’ och den är min mest sålda bild till internationell press och fotosamlare. Det är nu 44 år sedan jag fotograferade min bästa fotosession. Under denna tiden gjorde jag mycket fotojobb i London på poptvprogrammet ’Ready Steady Go’ och fotograferade bland andra Rolling Stones, The Beatles, The Who och Jimi Hendrix.
De betydde inte lika mycket för mig som Cash eftersom jag träffade dem varje kväll på Londons inneställen, som Speakeasy, Bag of Nails, Revolution Club, där vi drack öl och vinglade hem tillsammans. Klubbarna var en mötesplats, ett kontaktnätverk för alla nya artister. Det skulle dröja 15 år innan jag träffade Johnny Cash igen. Jag hade lagt min kamera på hyllan och var nu direktör för mitt eget skivbolag ’Young Blood Records’. Under denna perioden hade jag framgångar i USA, speciellt med en country-storyteller artist som hette Hoyt Axton. Hoyts mamma, Mae Axton, skrev Elvis miljonsäljare ’Heartbreak Hotel’.Mitt skivbolag ’Young Blood Records’ och musikförlag ’Olofsong Music’ hade haft ganska stora framgångar under nästan 10 år när jag 1980 lanserade Mae Axtons son Hoyt i både England och USA med Iåten ’Della and the Dealer’. Den blev en hit på båda sidorna av Atlanten. Jag var Hoyts musikförläggare |
Johnny Cash och Jan Olofsson möts igen.
FOTO: JUNE CARTER CASH
och han var en mycket aktiv låtskrivare. Alla stora artister som Clapton, Elvis och Cash, spelade in Hoyts låtar.
Johnny och jag träffades i West Virginia på en stor musikfestival 1981, där både Hoyt och Johnny medverkade. Hoyt hade en fantastisk buss som han kallade ’Honeysuckle Rose’ där jag och Mae Axton befinner oss när Johnny kommer förbi och hälsar på. Vi dricker ett par Budweiser och vi pratar om vår trevliga kväll tillsammans i maj 1966 i London. När han gick önskade han mig lycka till med musiken och sa: ”titta gärna förbi nästa gång hälsar på Mae Axton i Hendersonville”, vilket jag gjorde något år senare. Mae Axtons hus låg mittemot Johnnys i Hendersonville utanför Nashville.
Det blev tyvärr en kort visit för Johnny mådde inte så bra men jag träffade June Carter-Cash, hans fru. Hon fick mitt telefonnummer i London. Under alla dessa möten diskuterade vi bara musik. Mina foton från -66 hade jag helt glömt bort. Alla mina 60-talsbilder dök inte upp igen förrän jag gav upp musikbolaget i börjanpå 90-talet. Jag hittade en massa fotonegativ på bilder jag tagit i mitten av 60-talet på olika artister i London. Dåvarande nykomlingarna som The Beatles, Jimi Hendrix, Rolling Stones, Johnny Cash m fl låg i en skolåda i mitt fullpackade garage i mitt hus i Ealing, London. 1993 fick jag ett överraskande telefonsamtal från June Carter-Cash som bjöd mig till Dorchester Hotel. Johnny Cash var där och de hade inte glömt mig. Jag hade just då framkallat mina 60-talsbilder med idén att ge ut en bok (året efter släppte Taschen boken ’My 60s’ över hela världen). Efter June ringt mig angående träffen med Johnny, satte jag ihop en mapp med alla bilderna från fotograferingen i London 1966 som jag ville ge honom. Det var ett jättetrevligt möte och Jonny var mycket imponerad av mina foton från -66.
Han fick en kopia på allt och hängde ett av fotona på väggen hemma i Hendersonville. Vid mötet träffade jag också hans son John Carter Cash och hans kompis Wesley, Roy Orbisons son. De var grannar och Johnny lanserade honom på turnén. Under mötet på Dorchester Hotel tog jag några nya bilder på Johnny. Trots att han hade en infektion efter en operation på sin käke ställde han upp. Han signerade också många av mina foton. June frågade om hon skulle ta ett foto på oss tillsammans vilket jag tackade ja till. Underbara människor, Johnny och June. När Johnnys son, John Jr., senare sammanställde den officiella biografin ’The Man Called Cash’ (pocket) blev min favoritbild omslagsfoto, vilket den också är på den svenska översättningen som kommer ut i dagarna.
Jan Olofsson
April 2010 |
Konstnären Hjördis Thelander undervisar ibland i Vedic Art. Under våren ställer hon ut i Åstorp.
FOTO: SAYED KHATIB
Solsimmare, målade av Hjördis Thelander.
FOTO: SAYED KHATIB
FAKTA Maharishi Mahesh Yogi var en indisk guru som dog 2008, förknippad med transcendental meditation (TM) och Beatles. Han studerade vid Allahabad University där han tog en examen i fysik. Efter två år av tyst meditation i Himalaya började han lära ut meditationsteknik. TM-rörelsen grundades av honom 1957. ==> |
Läran om konsten och livet
LIVSKONST. På Galleri Hultman i Åstorp öppnar en spännande utställning i helgen. Det är konstnären Hjördis Thelander från Landskrona som ställer ut sina livsbejakande verk där. Hon har målat och tecknat hela livet.
– Mitt första verk, vid ett års ålder, var en väggmålning utförd med blyertspenna på väggen ovanför min spjälsäng, berättar hon. Motivet finns inte kvar idag, för trots att Hjördis mor var konstnärligt lagd själv förstörde hon verket med en disktrasa. Men intresset för väggmålningar höll i viss utsträckning i sig – Hjördis Thelanders väggkonst har Landskronaborna kunnat se bland annat på stadens sjukhus och under utställningen om Tycho Brahe på konsthallen. På Karlslundsbadet hänger hennes 6 x 1,5 meter stora ”Havet och de gröna kullarna”.
Av och till undervisar Hjördis konstgrupper i Vedic Art – läran om konsten och livet. Vid hennes separatutställning och hittills största målerikurs på Landskronadagen 2009, satte hon igång 200 personer att måla på temat ”skapelsen”. Då utgick hon från den vediska principen ”rymd”. Inom Vedic Art-läran finns 17 principer, varav de 11 första är en navigationskarta och resterande sägs spegla vårt kosmiska ”själv”. Bakom ligger en kunskapstradition som sägs vara flera tusen år gammal, med principer för alla kreativa områden och inte bara konsten.
Konstnären Curt Källman säger sig ha fått principerna av den indiske mästaren Maharishi Mahesh Yogi, som strukturerat vedisk kunskap för att passa det moderna samhället. Han ska också ha gett Curt uppgiften att lägga grunden för en ny konstutbildning. I februari 1988 startade han Vedic Art School på Bosjökloster Slott i Höör. Skolan hävdar att man inte lär ut hur man målar, utan att det handlar om att minnas hur man målar.
Att förstå de ”vediska principerna” för konsten innebär att minnas livets hela historia. Från var vi har kommit och vart vi är på väg. Enligt Vedic Art-utövare är det väldigt enkelt att börja skapa eftersom all kunskap redan finns inom oss själva. Alla lärare beskriver Vedic Art på sitt eget sätt och förmedlar principerna med utgångspunkt från sitt eget liv.
Hur Hjördis Thelander själv gått på djupet med sitt liv kan man se i Åstorp fram till den 19 maj. Hon är utbildad reklamtecknare och illustratör och har arbetat på reklambyråer och marknadsavdelningar, men också på tidningar som reporter och fotograf. Hjördis var projektanställd under flera år inom den fria teatergruppen Skånska Teatern och målade där affischer, program, kulisser, scenografi, dekor och rekvisita. Idag arbetar hon som informatör vid Landskorna församling, men driver också sedan 20 år tillbaka eget företag där hon arbetar med illustrationer, reklam, utställningar, väggmålningar och tv-dekor.
2010-04-21
LILL ERIKSSON
Källa: Vedicart.se
Rockgruppen Beatles besökte Maharishi i Indien och tog intryck av hans filosofi. I oktober 1967 höll Maharishi kurser i TM på Falsterbohus i Skåne, då även George Harrison och Paul McCartney kom på besök.
Källa: Wiki |
Kvällsöppet gav fler besökare
FÄRGGLATT. Nej, det är troligen inte den danske konstnären Uwe Max Jensens kupp att placera sin egen avföring i en tillbringare av märket Bodum (museets sponsor), som fått så många människor att besöka konstmuseet Louisiana i Danmark. Nyligen smugglade han med hjälp av en assistent in kannan och placerade den vid ett fönster i sal 2.
– Jag betraktar denna happening som fullförd. Poängen var att få verket in i denna konstnärliga ram. Jag kommer framöver få en helt annan förnimmelse när jag går genom den här lokalen, säger han till DR Kultur. Verket är en kommentar till danske kulturministern Per Stig Møller, som har uttalat sig kritiskt om Piero Manzonis lort på burk. Nu säger Møller att avföring är ett lika legitimt material som en oljemålning.
Men det är istället de färggranna målningarna av de stora konstnärerna Kandinsky, Kusama, Matisse och Miró som får museegästerna att åka till Louisiana i Humlebæk. Och dem gör det gärna på kvällskvisten, skriver Frederiksborg Amts Avis. Efter två år med kvällsöppet tisdag till fredag verkar det som om konstmuseet har lyckats ändra publikens besöksvanor. Tidigare har det varit fullsmockat i lokalerna på helgerna, nu är det ett jämnare publikflöde och vårutställningen ”Farven i kunsten” har redan lockat 25 procent fler besökare än budgeterat. Det totala utfallet av satsningen ges när utställningen stänger den 13 juni.
2010-04-09
LILL ERIKSSON
|
Natalia Goncharova - River Landscape.
Henri Matisse - Intérieur à Collioure (La Sieste), 1905. |
| Nytt konstrum för Öresundskvinnor |
Verk ur Maria Lindbloms utställning ”Verkligt ljus”.
Maria Lindblom från Malmö ställer ut i nytt projekt i Köpenhamn.
FOTO: CECILIE HØSTGAARD-BRENE |
OLJA. I höstas smygstartade ett nytt konstprojekt i Öresundsregionen. Projektledaren Annelie Bergh vill låta danska och svenska kvinnliga konstnärer möta det offentliga rummet, även de mindre etablerade.
– Hittills har vi haft fem utställare. Dom väljs ut efter olika kriterier, berättar hon för eventnews. Annelie arbetar ideellt med projektet Custom Art i utställningslokalen Custom House i Köpenhamn. Alla som visar upp sin konst där måste ha något att berätta.
– Gemensamt är begreppet upplevelse. Att skapa ett forum för öppen debatt. På ett ödmjukt sätt.
Annelies stora passion i livet är konstens alla yttringar och hon blir glad när vi berörs.
– Både positivt och kritiskt. Det är utveckling. För mig betyder konsten en dialog.
Huset är öppet för olika medier och för att publiken ska få variation varvas månadsutställningarna med abstrakt, textilt, foto, akvarell, olja och så vidare. I helgen var det vernissage med Maria Lindbloms oljemålningar samlade under namnet ”Verkligt ljus”. Hon är bosatt i Malmö, till vardags visuell designer och leder olika konstprojekt med koppling till näringslivet. Maria målar lager på lager, färgerna kontrasterar och bryts i varandra. Lindbloms sätt att skildra landskap eller färgglada ytor påminner om impressionisterna. Hon målar med stora penseldrag och målningarna i den här utställningen är luftiga.
– De ting vi använder oss av i vardagen har alla en historia att berätta, säger hon. Kannor, flaskor och andra föremål vi använder oss av och har en relation till är sådant som hon gärna målar. Hon inspireras av klassiskt måleri, som Rembrandt, och vid varje storstadsbesök ägnas ett flertal timmar på konstmuseerna. Maria Lindblom har målat sedan 7-årsåldern. Under flera år målade hon tillsammans med Malmökonstnären Jimmy Czepan, som gick bort förra året. Nu tillägnar hon honom sin utställning.
2010-03-31
LILL ERIKSSON
Fotnot. ”Verkligt ljus” visas på Custom House i Köpenhamn fram till den 5 juni. |
| Debattglad konstnär tillbaka i Helsingborg |
DEBATTÖR. Under en tid på 1970-talet var hon bosatt i Helsingborg. Nu kommer konstnären Marianne Lindberg De Geer tillbaka till staden och hennes samlade verk visas i flera olika former. I en stor utställning på Dunkers kulturhus, med skådespelare från stadsteatern och med diskussioner på nätet via hennes blogg får publiken ta del av hennes provokativa och lekfulla personlighet.
Marianne Lindberg De Geer.
FOTO: CARL JOHAN DE GEER
Den retrospektiva utställningen innehåller måleri, ljud, film, installationer, text och debatt. Det kan vara i skepnad av öar, en mörkerlabyrint, gravstenar, bylten som rör sig, kaniner och grisar eller vanligt skräp. Klassiskt måleri möter popkonst och humorn finns mitt i allvaret. Lindberg De Geer finns representerad bland annat på Moderna museet, Nationalmuseum (Gripsholmssamlingen) samt Göteborgs konstmuseum. Och på Statens Konstråd, där hon själv var styrelseledamot 1996-1999. Hon är ledamot av Kulturrådet sedan 2003 och debuterade som dramatiker på Dramaten 2007, med pjäsen ”Jag tänker på mig själv”.
Orientering nr 41, ur Vilse i kulturen av Marianne Lindberg de Geer. |
Orientering nr 40, ur Vilse i kulturen av Marianne Lindberg de Geer.
Varning för revolution
Marianne Lindberg De Geer sitter inte gärna tyst, hon har intresserat sig för konstvärldens maktstrukturer som hon med både allvar och humor har ifrågasatt både i sin konst och som debattör. Flera av hennes verk har provocerat och skapat debatt. Jag tänker på mig själv-verket i Växjö – med en fyllig och en väldigt mager kvinnoskulptur mitt emot varandra - har vandaliserats vid ett flertal tillfällen och skapat kulturdebatt i media. Även verket Mate hunting i Borås har varit föremål för upprepad skadegörelse. På kulturhuset i Helsingborg menar man att hennes utställningar alltid skapar en känsla av revolution i luften.
Reading och bloggsamtal
På söndag den 11 april läser stadsteaterns skådespelare Marianne Lindberg De Geers pjäs Johnny boy på kulturhuset. Redan i början av mars inleddes konstsamtal på Mariannes blogg och tanken är att vem som helst ska kunna diskutera där även efter utställningen öppnar på fredag. Den pågår på Dunkers hela våren och sommaren fram till den 29 augusti. I Lilla Galleriet i Helsingborg visas Marianne Lindberg De Geers ”Förställningar” mellan den 27 mars och 1 maj.
2010-03-25
LILL ERIKSSON |
Miró betraktade allt i universum som levande och som en del av en stor sammanhängande helhet. Som konstens ”trädgårdsmästare” gällde det bara att öppna sig och kultivera materialens egen inneboende kraft.
Foto: Fondation Marguerite et Aimé Maeght, Saint-Paul-de-Vence
|
”Trädgårdsmästaren” Miró
ABSTRAKT. Nu är den ljumma luften äntligen här och små gröna ämnen har bildats på kvistar och grenar. Snart ska knoppar växa sig svulstiga och plantor frodas i soliga hörn. Begreppet ”liv” kan knappast skildras bättre än i trädgården. För den spansk-katalanske konstnären Joan Miró (1893-1983) var allt i världen levande. Han såg sig själv som en trädgårdsmästare, han påtade lite i köksträdgården – läs ateljén – och så växte verken fram. ”Bladen måste bort, så att grönsakerna kan växa. På en given tidpunkt ska man beskära. Jag arbetar som en trädgårdsmästare eller en vinbonde”, uttryckte Joan Miró 1959.
Bronsskulpturer
Tre år tidigare fick han den stora ateljé som han alltid hade drömt om, intill sitt nya hus på Mallorca. Den berömde abstrakt-surrealistiske målaren använde nya material och fick idéer om skulpturer. På ön och i omgivningarna runt Barcelona hade han genom åren hittat slitna redskap, saker ute i naturen samt grenar och stenar som han tyckte om. Det satte han ihop till skulpturer som stöptes i brons och sedan målades i klara färger. Det är halvlek i utställningen ”Miró – kunstens gartner” på Arken söder om Köpenhamn och där laddar man just nu för påsken. Konstmuseet planerar hålla öppet samtliga dagar under påskhelgen. Joan Miró använde äggmotivet i sin konst, och det får även besökarna prova på. På påskdagen arrangeras äggjakt för hela familjen och då gäller det att hitta både små och stora varianter i olika material. Då kan man också själv agera konstnär för en dag och dekorera sina egna ägg.
Största samlingen
På Arken visas 111 verk av Mirós skulpturer, målningar samt textil-, keramik- och pappersarbeten, skapade på Mallorca. Merparten av verken har lånats ut av Fondation Marguerite et Aimé Maeght i Saint-Paul-de-Vence i Sydfrankrike, som har världens största samling av Miróskulpturer. Maeght-familjen har också lånat ut ett par verk. Marguerite och Aimé Maeght var Mirós gallerister och nära vänner under många år. Utställningen i Danmark pågår fram till den 30 maj och flyttas sedan till Oslo.
2010-03-19
LILL ERIKSSON
I Mirós verk kan man både se den urprungliga funktionen, men också andra betydelser och möjligheter. Här skulpturen ”En fågels smekning”, från 1967. |
| Unga skåningar ställer ut på Moderna museet |
UNGT. Moderna museets konstpedagogiska projekt Zon Moderna har startats även vid filialen i Malmö. Under våren producerar tolv gymnasieungdomar med Astrid Svangren som konstnärlig ledare en egen utställning. Projektet riktar sig till gymnasieungdomar som tillsammans med en etablerad konstnär ska få arbeta i en konstnärlig process. Astrid har själv precis plockat ned sina egna verk, i en av de första utställningarna i de nya lokalerna i Malmö.
Nu ska hon leda tolv elever från fyra olika gymnasieskolor i Malmö, Lund och Landskrona. Deltagande skolor den här första omgången är Rönnens gymnasium i Malmö, Malmö Latinskola, Allvar Gullstrandsgymnasiet i Landskrona samt Ljud- och bildskolan i Lund. Astrid Svangren vill utgå från tankar om skydd och känslor - skydd för kroppen eller konsten, skört och svagt mot starkt. Exakt vilken riktning det här tar vet hon inte ännu – resultatet ser man först när utställningen visas i konstmuseets Verkstan. Vernissage hålls den 23 maj.
2010-03-16
|
Se lite av Astrid Svangren och det nya museet på:
 WEBBTV: Nu öppnar Moderna museet i Malmö, 091221.
|
Tidigare artiklar om konst, foto och utställningar
|
Annonser:
|
– för nöjes skull