Han tror inte att han kan omvända en publik, men hoppas träffa någon i djupet av hjärtat, först då är han nöjd.

   Den här gången blir det en resa från uppbrott till försoning, inklusive smuts, skam, saknad och den bedrägliga frihetskänslan. Det blir tunga bluesriff som samsas med skira valser. I inledande låten Bara som jag trodde kommer insikten ”Jag trodde att du älskade mig - det var ju det du sa”. Men det finns ingen återvändo. Det som sagts kan inte tas tillbaka. Snart väcks också hatet - det kommer en annan. Kanske fanns ”Mannen” där redan sedan tidigare.

   Människor som arbetat med Mikael Wiehes nya skiva tror att det här kanske är det starkaste han någonsin gjort. Men öppenheten får stanna vid musiken. Han tänker inte förklara eller ge några käcka tips om hur man lappar ihop ett trasigt äktenskap.

   – Jag tänker inte kommentera skilsmässan. Jag har inget mer att säga än det som kommer fram på skivan, säger han till kvällstidningarna.

Vill roa och oroa publiken

Publiken får uppleva den totala friheten i Ett nytt liv nu. Resor till världens alla hörn och ingen att ta hänsyn till - men också den fadda eftersmaken att det inte finns någon nära att dela upplevelserna med. I den bluesiga kris-

PRIVAT. Att beröra de längst bak i publiken – det är själva essensen i ett liveframträdande och det är det som driver trubaduren och artisten Mikael Wiehe. På onsdag kommer hans nya skiva om en inställd skilsmässa. Stora män behöver skriva skilsmässoskivor – Bruce Springsteen, Ulf Lundell och Wiehes idol, Bob Dylan, har gjort det. Trots eller just därför att de känner till konsekvenserna.

Publiken orkade lyssna

När Wiehes så personliga skrivarplaner blev kända skrev kvällstidningarna snart om den tangodansande hustruns ansökan om skilsmässa 2006. Att hon bytte efternamn, men att skilsmässan aldrig fullbordades. Nu ska snart Mikael Wiehe ut på turnén med sångerna från den inställda skilsmässan. Det är inte första gången som han lämnar ut sitt innersta. De bästa sångerna är de sånger man inte vågar skriva men gör ändå, har Wiehe sagt en gång. Han har till och med sjungit en låt om sin mors begravning.

   – De första gångerna jag framförde den rann svetten längs ryggraden. Den var oerhört personlig och jag trodde inte att publiken skulle orka höra den, men det blev precis tvärtom. Många kom fram efteråt och tackade, säger Mikael Wiehe i en intervju med Både Och.

förklaringen Högst upp i trädet ackompanjerar Mats Ronander på munspel, och känslorna åker upp och ned i det hatiska utbrottet Och nu vill du komma tillbaka och låten därpå Du är den enda. Wiehe vill både roa och oroa sin publik.

   – En bra föreställning innehåller både något vackert och något hemskt, något mycket roligt och samtidigt sorgligt, helst inte alltför mycket däremellan, sade han i intervjun för ett år sedan. Wiehe menar att både kärlekssånger och politiska sånger kräver ett visst djup. Egen livserfarenhet tillsammans med ett äkta tilltal ger sångerna nerv och laddning. Det handlar också om att överleva.

   – Genom att formulera mig i text och musik kan jag förstå det jag annars inte begriper. Jag tvingar mig helt enkelt att tänka efter och i bästa fall ger det i vissa stunder en sorts förståelse av livets mysterium både för mig själv och ibland också för andra. När Wiehe på nya plattan till sist sjunger Var med mig nu sluts cirkeln. Stoltheten har jagats på flykten. Hårda ord spelar inte längre någon roll. Det är dags att gå vidare – tillsammans.

2009-02-17

LILL ERIKSSON

Fotnot. Inom regionen ger Mikael Wiehe både konserter i Sverige och Danmark, i mitten av mars gästar han Ballerup, Gislaved, Göteborg, Holbæk och Malmö.

Läs eventnews tidigare intervju med Mikael Wiehe.