”Får jag inte Ven,

bryter jag freden!”

ÖBYTE. Skåne blev svenskt genom freden i Roskilde 1658. För Ven skulle det emellertid dröja ytterligare två år innan nationsbytet var fullt ut bekräftat. Först när freden i Köpenhamn skrevs under den 27 maj 1660 hade Vens status blivit fastslagen en gång för alla: Ven i Öresund var svenskt territorium. Danmark gjorde inte längre några anspråk på ön i Öresund. I gengäld kunde man trösta sig med att man fått tillbaka en annan ö, Bornholm.

I dansk historieskrivning har freden 1658 ibland kallats ”Panikfreden i Roskilde”. Efter Karl X Gustavs berömda marsch över den isbelagda Bälten hade den svenska armén hotat Köpenhamn och fått den danske kungen Fredrik III inse att kriget var förlorat. Slutförhandlingarna om freden inleddes den 16 februari 1658 i Tåstrup, några mil norr om Köpenhamn. Tio dagar senare var man klara och den 26 februari undertecknades fredsfördraget i Roskilde. Danmark tvingades avträda Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm samt Bohus- och Trondheims län.

Det var den hårdaste fred som Danmark slutit, en av de danska undertecknarna, riksrådet Gersdorff, lär ha viskat: ”Ack, om jag inte kunde skriva.” Av historikern Peter Englund har freden i Roskilde betecknats som ”ett hastverk”. Fredsfördraget blev inte i detalj reglerat om hur det skulle tolkas. Bornholm var inskrivet men däremot nämndes inte Ven. Vens nationella status skrevs alltså inte in och därmed var det fritt fram för olika tolkningar: var Ven en del av Skåne eller Själland? Samma dag som freden undertecknades beslutade för övrigt Fredrik III att Ven ”som fordom” skulle tillhöra Själlands landsting. Det var ett uppenbart försök från dansk sida att rädda Ven.

Fredrik III kunde inte tänka sig att mista ön i Öresund, den danske kungen befarade att Ven i svenska händer skulle fungera som brohuvud för nya attacker mot Danmark. Karl X Gustav å sin sida räknade ön som svensk efter det att freden i Roskilde skrivits under. Den svenske kungen betraktade Ven som en del av Skåne. Dessutom tycks han ha haft egna planer för ön, som han ville göra till en kunglig djurgård, dvs jaktmark. När Karl X Gustav lät sig hyllas i Malmö i mars 1658 infann sig representanter från samtliga orter och socknar i de nya svenska provinserna utom från Ven.

Inga öbor tog sig till Malmö för att svära den svenske kungen tro och lydnad. Den danske fogden Lorents Tuksen på Hörsholm, som hade ön under sig, hade personligen förbjudit öborna att bege sig till hyllningarna i Malmö. De nya svenska makthavarna i Skåne retade sig på denna tydliga motdemonstration från dansk sida men Fredrik III fortsatte sin envetna kamp för att rädda Ven åt sitt rike. Nu hade Karl X Gustav emellertid fått nog och lät den 6 maj svenska trupper segla över till Ven och ockupera ön. Dagen därpå kontrade den danske kungen med att utfärda förbud för invånarna på Ven att avlägga trohetsed till den svenska kronan ”då de med andlig och världslig jurisdiktion hör och alltid hört till Själland”.

Från svensk sida krävdes nya förhandlingar om ön i Öresund. Både parter kunde tala för sin sak. När Ven fått en ny präst 1657 var det biskopen på Själland som tillsatt tjänsten, andligt styrdes ön i Öresund från Själland. Beträffande det världsliga hade emellertid svenskarna tunga argument att tillgå. Redan 1581 hade Fredrik II gått med på venbornas begäran att få Skåne som landsting i stället för Själland. Alltså var Ven världsligt en del av Skåne. Som om dessa argument inte skulle räcka för att få danskarna att ge upp kampen hotade också den krigiske Karl X Gustav: ”Får jag inte Ven, bryter jag freden!” Den 21 juni 1658 skrevs en kompletterande förklaring till Roskildetraktaten under, svenskarna hade vunnit striden om ön i Öresund, åtminstone temporärt. I början av augusti 1658 bröt nämligen Karl X Gustav freden och landsteg med armén i danska Korsör.

Någon kunglig uppvaktning blir det dessvärre inte när Ven firar 350 svenska år.

      – Däremot blir det besök av ministrar i alla fall från den svenska sidan. Även den danska sidan är uppvaktad, men inget är ännu bestämt, säger Tina Jönsson informatör på Landskrona kommun.

FOTO: ARKIVBILD EVENTNEWS

FOTO: ARKIVBILD EVENTNEWS

Än en gång gällde krigets lagar, ingångna avtal behövde inte respekteras. Parallellt med de nya stridigheterna inleddes med tiden förhandlingar, som tydligt visade hur långt ifrån varandra man stod. Karl X Gustav var ute efter fler territoriella vinster, medan Fredrik III under rådande omständigheter inte ville bekräfta de danska landavträdelserna i Roskildefreden, Vens tillhörighet var därmed på nytt en tvistefråga. I slutet av 1659 led den svenska armén motgångar i kriget och efter det att den svenske kungen den 13 februari 1660 avlidit inleddes de egentliga fredsförhandlingarna i mars.

     Freden slöts i Köpenhamn den 27 maj 1660. Bornholm och Trondheims län återgick till dansk ägo. Men de övriga landavträdelserna i Roskildefreden stod fast. Med freden i Köpenhamn var Vens status som svensk ö definitivt bekräftad. Lite hårddraget kan man alltså hävda att Danmark och Sverige bytte öar den 27 maj 1660: Bornholm mot Ven. Från dansk sida avsade man sig alla anspråk på ön i Öresund medan man fick tillbaka ön i Östersjön.

2010-04-09

ÅKE JÖNSSON

Fotnot. Jubileumsprogrammet som inleds på Ven den 27 maj släpper Landskrona kommun senare under våren.