HUMOR. Det är nästan knäpptyst. Det enda som hörs är suset av ventilationen från scenens elektronik. Mitt framför mig står Jonas Gardell i håliga vita tygskor, jeans med slitna knän och en sån där kortärmad rutig skjorta som vi brukar se honom i. Hans ögon glänser. Allas ögon glänser.
Det är svårt att tro att alla skrattade hjärtligt för några sekunder sedan. Men historian om att tillhöra ”klabbet”, att inte duga och att bli avvisad framkallar andra starka känslor. Premiärsäsongen var på 46 föreställningar förra året. I höst är Jonas Gardell tillbaka med samma livshistoria, ”Trafikplats Glädjen”, som trots namnet är en sorgsnare stå upp. Det avskräcker inte publiken, intresset för föreställningen växer hela tiden, hävdar arrangören Lifeline Entertainment. Men åtta rader gapar tomma på första skånska dagen på Nöjesteatern i Malmö, trots att Julius har reat ut dem i veckan - köp två betala för en.
– Varför filmar ingen mig, och lägger ut mig på Youtube, undrar Jonas besviket, halvt avklädd medan han dallrar och svänger på magen som hänger ut över byxkanten. I det ögonblicket, efter halva föreställningen, händer någonting mellan publiken och Gardell. Första halvan har han regerat ensam. Stark och självsäker, högt där uppe på scenen, skuttande, spottande och grimaserande så skickligt som han brukar. När han visar fläsket, efter 15 års gymträning, tre gånger i veckan, blir landets förnämsta fjolla – komikern, författaren, dramatikern, den humanistprisade Guldbaggenvinnaren och hedersdoktorn vid Lunds Universitet – en av oss.
Gardell vänder ut och in på sin barndom, relationen med föräldrarna, det 25-åriga förhållandet med Mark och lite om barnen. På den Spamalot-dekorerade, men annars kala scenen, står en pinnstol vid ett bord. Där sätter Jonas sig mellan aerobicspassen och torkar svetten. Han viker omsorgsfullt sin svarta frottéhandduk och lyckas göra även dessa små pauser - med egentligen ingenting - till roliga stunder. Jonas Gardell parerar skickligt mellan skoj och allvar. Snusk och nostalgi. Skratt och tårar.
Men publiken som såg honom i konserthuset för ett femtontal år sedan ligger inte längre dubbelviken i skrattkramper. Dels på grund av det egna maghänget, men också för att vi sett det mesta förut, vissa delar ordagrant från hans senaste tv-program.
FOTO: LILL ERIKSSON |
Jonas Gardell tyckte att han kommit till en riktig böghåla på torsdagskvällen. Malmöpubliken visste mycket om HBT..Q..L..A.
FOTO: STELLAN HERNER
Det är roligt, ibland hejdlöst roligt, men inga nya grepp direkt. En ny publik och yngsta tjejen på 26 år på första raden kanske inte bryr sig. Men de som följer Gardell är till stor del samma gamla lojala publik, 40-åringar och äldre, men inte nödvändigtvis så konservativa.
I Skåne håller han dessa en och en halv timma långa föredrag tre dagar i rad, nu återstår Helsingborg och en utsåld kväll i Lund, sen väntar Kristianstad, Karlshamn och andra delar av landet. Ystad-föreställningen har flyttats till november. De som kommer dit får flera budskap med sig hem. Ett är ansvaret vi har för varandra. Jonas själv tror på villkorslös kärlek.
2010-10-08
LILL ERIKSSON
|
– för nöjes skull
