”Riktigt gott om tumlare runt Kullaberg just nu” skriver Kullabergsguiderna på sin hemsida, men det kan eventnews utsända inte skriva under på.

FOTO: M.PRINKE/CREATIVE COMMONS

Se vårt videoreportage från safarin

Nytt naturnöje till havs

NATUR. Valsafari i Skåne. Är det möjligt? Vi befinner oss på nordvästra Skånes yttersta spets. Här möts Öresund och Kattegatt, men också människa och djur. På Kullaberghalvöns naturum inleds vår safari, en av de sista helgturerna i september innan guiderna packar ihop för säsongen. Här kan man först i mindre skala se några av platsens vanligaste fiskar i ett akvarium, känna på sjöstjärnor eller lära lite om lokala fåglar och svampar. Det finns inte så många vattendjur att röra vid i det öppna akvariet och vi hittar inga skyltar som berättar om innehållet. Barnen fastnar istället vid apparaten med olika fågelläten.

Vi lämnar snart pjoddarna därhän – vi är här för ett spännande möte med en av de minsta tandvalarna, den delfinliknande tumlaren, som sägs trivas utanför Kullen där det är trålningsförbud och ska finnas ganska gott om småfisk. Mulet, men ovanligt vindstilla för årstiden och 17 grader varmt. Hyfsat väder är förutsättningen för att kunna gå ut med gummibåten. Guiden Jacob Schenström visar på kartan att vi först ska ta en liten tur söder om halvön och sedan spana en lite längre stund på den norra sidan där det brukar vara mindre vågor.

Äventyret börjar redan på den steniga och bitvis branta vägen ner till Paradisehamn, en naturhamn för både dykare och tumlarskådare. Här delas det ut flytvästar och kikare, innan det gäller att balansera vidare ut på de stora, ganska hala stenarna och slutligen den smala brädan som båten ligger förtöjd vid. Sista hindret är den breda gummirelingen, sen är det bara att sätta sig gränsle över någon av de två bänkarna på båten. Har man otur körs turen med maxtillåtna 12 personer. Men det kommer inga fler än vårt sällskap på 5 personer, så det är lyxigt med gott om plats och alla kan se bra åt alla håll. Det gäller nämligen att hela tiden söka av vattenytan, efter tumlarens välvda 15-20 centimeter höga ryggfena, någonstans på vida havet runt om båten.
      – Ibland dyker tumlaren upp bakom båten, men kan också simma parallellt, säger Jacob och bygger upp spänningen inför mötet med djuren. Han berättar att han sett tumlare här bara nån meter från båten.
      – Men vi följer Internationella Valkommissionens riktlinjer och jagar aldrig djuren, fortsätter han. Som alla andra företagare inom ekoturismen framhåller även Kullabergsguiderna att det är bra att visa upp och lära allmänheten om naturen. Med kunskap om tumlarna kan vi värna om dem. Men det kan bli en paradox, när man nog främst lockar folk som redan är naturintresserade och hyfsat pålästa, istället för dem som verkligen skulle behöva lära mer om djuren.

Så fort det cirkulerar eller landar fiskmåsar på havsytan kan det vara ett tecken på tumlare som jagar fisk strax därunder. Vi väntar och väntar, men det är omöjligt att urskilja eventuella tumlare mot de guppande vågorna runt Kullens sydsida. Vår guide drar på med motorn och förflyttar oss snabbt till några andra platser längre norrut. Där är vattnet alldeles stilla och båten kör fram stötvis för spaning på platser där tumlaren setts tidigare. Vi stannar till här och var, alla sinnen är på helspänn, men vi upptäcker inga tumlare.

      Så landar ännu en fiskmås som fångar vår uppmärksamhet långt bort, ett par hundra meter utanför klippkusten – klockan 10 på spanarspråk. Något mörkt och välvt skymtar förbi på mindre än en sekund.

Jo, det måste vara en tumlare som är uppe och hämtar luft, hoppas vi som inte missade ögonblicket. Båten stannar kvar på tryggt avstånd för att invänta nästa andning som brukar komma inom fem-sex minuter.
      – Då kan man få se flera individer som uppehåller sig och jagar på samma plats, säger Jacob. Tumlaren kan dyka riktigt djupt, ner till 240 meter innan den kommer upp igen. På tiden under ytan har den kanske hunnit simma långt från platsen. Så verkar dagens tveksamma fynd ha gjort – eller så har vi blivit lurade av guppande fåglar som är lätt att ta fel på när vågor skymmer sikten.

Båten drar på för fullt igen in mot kusten där vår guide också visar små hemliga badstränder, platsen där årets kull pilgrimsfalkar gömmer sig, grottöppningar och klipportaler som man kan simma eller paddla igenom. Men vår nyfikenhet är ändå starkare ut mot havet. Vi hinner inte mer än att vända båten förrän en lika nyfiken säl tittar upp på oss. Den ligger kvar så i flera sekunder innan den dyker ner igen. Vi fortsätter lite muntrare vårt sökande efter tumlaren. Klockan tickar och vår timma har egentligen tagit slut. Båten styrs tillbaka en bit mot hamnen, men vi får en liten bonustur när en flock fiskmåsar landar en bit därifrån.
      – Det kan vara tumlare där, säger vår envise guide, trots att han innan avfärd meddelat att vi kanske inte får se några djur alls. Enligt honom får man se tumlare på ungefär två av tre turer. Men fiskmåsarna har landat bara för att äta fiskrens från en passerande fiskebåt. Vi ser inga mer blötdjur förrän vi stigit i land och möter två danska dykare. De är alldeles lyriska av allt de skådat under ytan.

Fiskmåsar kan vara tecken på uppdykande tumlare.

FOTO: LILL ERIKSSON

FAKTA - Vanlig tumlare är ett däggdjur och en av de minsta tandvalarna, med 19-30 stycken 5 millimeter långa tänder i vardera käkhalva. Djuret väger cirka 50 kg och blir cirka 1,5 meter lång. Tumlaren är ganska liten och knubbig jämfört med delfinen. I kalla vatten får den ett tjockt späcklager för att klara kylan. Under världskrigen pågick jakt på tumlare i danska och svenska vatten.

Namnet kommer av den tumlande rörelsen upp genom ytan för att andas. Den hoppar inte helt upp som delfinen, endast lite av översidan och den låga trekantiga ryggfenan syns. Tumlaren hämtar normalt luft varannan minut men gör ibland längre dykningar på upp till 5-6 minuter. Tumlaren hittar fet fisk som sill, pirål och småtorsk med hjälp av synen och sitt ekolod. Den behöver äta cirka 1-2 kg fisk per dag.
Kalvar föds varje eller vartannat år under sommaren efter 10-11 månaders dräktighet, sedan diar dem honan i 9 månader. Tumlaren lever i små grupper om 2-4 eller ensamma, men vanligen hona och hennes kalv. Flera syns tillsammans där det är gott om mat.[
Ekolodet används också för att navigera. De korta ljudsignalerna studsar tillbaka från fiskar och andra föremål i vattnet. Men tumlararten är hotad, fridlyst sedan 1973 och har varit på stark tillbakagång sedan 1960-talet, på grund av att tusentals drunknar varje år när de fastnar i fiskeredskap. Andra problem är miljögifter, sjukdomar, brist på föda och störande båttrafik. En studie från 2002 uppskattade antalet i Skagerrak, Kattegatt och Öresund till 36 000 tumlare.
Källa: Wiki

Se vårt videoreportage från safarin

Kullabergsguiden Jacob Schenström lär allmänheten om tumlare.

FOTO: LILL ERIKSSON

Vänta och spana, det är tumlarsafarins melodi.

FOTO: LILL ERIKSSON

FOTO: LILL ERIKSSON

En säl tittade nyfiket upp utanför Kullaberg i helgen.

FOTO: LILL ERIKSSON

Internationella Valkommissionens riktlinjer för valskådning
• Turer och frekvens ska anpassas efter djurbeståndet.
• Kurs och fart anpassas efter djuren och man får inte jaga eller omringa dem. De bestämmer om de vill närma sig båten och hur länge de vill möta oss.
• Arrangören ska stödja forskningen genom att samla in data om eventuella möten med djuren och delge Länsstyrelsen i Skåne och Naturhistoriska Riksmuseet dessa.
• Guider och besättning ska ha utbildning i djurens beteende och biologi.
• Arrangörer ska bidra till allmänhetens kunskap om djuren och hur de påverkas av människan.
• Båten ska vara konstruerad och framföras så att skaderisken minimeras.
• Safariverksamheten ska utvärderas regelbundet för att se konsekvenser för bestånd och miljö.

       Kommentera artikeln!