”Bara” 100 kostymer

Möt teaterns kostymdesigner och scenografiassistent Yvonne Ericsson som varit stadsteatern trogen sedan 1978, med undantag för uppehåll då hon arbetat med Nils Poppe på Fredriksdalsteatern, Skånska Operan, Teater Halland och Malmö stadsteater. Totalt har hon varit med och arbetat med runt 160 produktioner här, som dekormålare, rekvisitör, scenograf och kostymdesigner. För henne är Ringaren av Notre Dame inte det största jobbet.

   – Till familjeföreställningen En julsaga sydde vi upp 136 kostymer, nu behövs 100, varav hälften kommer från tidigare produktioner, berättar Yvonne Ericsson själv klädd i svart, så när som på en broderad kofta i vackra varma färger.

Yrket kräver research

Som kostymdesigner ritar hon plaggen till samtliga uppsättningar. Hon syr inget själv utan lämnar över sina skisser till teaterns kostymateljé som sysselsätter sju personer. Vad har varit svårast att tänka ut just i den här pjäsen?

   – Romernas kläder. Jag och regissören Fransesca Quartey bestämde tidigt att vi inte ville ge den traditionella bilden med singoallablusar och sådant. Därför har Yvonne lagt ned omfattande research på internet och i böcker med medeltida bilder på romer. En resa till Indien, där hon besökte romernas ursprungsstad i Rajastahn färgade hennes idéer och tyget som hon hittade där lät man importera till Helsingborg.

Teater är ett grupparbete, som ett pussel där alla bitar är lika viktiga för slutresultatet. Men texten kommer alltid först.    – Vad vill vi berätta, vad finns det för karaktärer, vilka hör ihop? Idéerna måste få mogna och efter våra diskussioner kan jag börja skissa på kostymerna, berättar Yvonne Ericsson som i övrigt har fria händer i sitt skapande. Ungefär ett halvår tar processen från idé till kollationeringen då kostymen visas upp och skådespelarna får säga sitt.

Även om det inte finns några regler för vad kostymdesignern tillåts skapa, mer än att plagget faktiskt måste fungera att agera i, tänker designern alltid på hur kostymen kan underlätta rolltolkningen.

   – Kostymen ska hjälpa och inte stjälpa, fortsätter Yvonne som trots sin långa erfarenhet aldrig tar för givet att det blir rätt och perfekt vid första försöket.

Förkärleken till teatern och att arbeta med skådespelare började tidigt. Som barn spökade hon ut sin lillasyster till allt från clown till härskarinnan Cleopatra. När hon var 13 år köpte hon sin första kostymhistoriska bok och den används än idag. Sedan Göran Stangertz kom till teatern har hon fått mer utrymme att utvecklas i sitt yrke inne på Storan.

   – Men det är en utmaning var man än arbetar. Det behöver inte vara lättare bara för att det är en mindre scen. Vad finns kvar som du gärna vill prova?

   – Nu vill jag göra något i plast – nå’t riktigt tokigt. 080212

TEXT & FOTO: LILL ERIKSSON