Louise Hoffsten – här och nu

Just nu på turné i Sydsverige och aktuell med senaste skivan Så speciell.

AKTUELL. Det är melodifestivaltider men Sveriges främsta blues- och rockartist följer inte jippot varken på plats eller i tv.

   – Jag får frågan varje år, men jag tycker det är för mycket cirkus runt omkring. Jag är inte intresserad av det, säger Louise Hoffsten och menar att musiken är viktigare för henne. Hon smaskar på en god semla under tiden som vi pratar. För henne gäller det att ta till vara på de små stunderna, att leva i nuet och inte oroa sig så mycket för det som kommer. I flera år har hon kämpat mot sjukdomen MS, och trots att den gör sig påmind titt som tätt är Louise lyckligare än någonsin, med familj och jobb. Ett bevis för det är senaste plattan Så speciell, där låten Mycket Mer och Lite till tillägnas hennes älskade. Hon känner att cd:n är det bästa hon någonsin gjort.

   – Så ska man alltid känna efter en avslutad produktion, men om det verkligen är så får tiden utvisa, säger Louise.

Prioriterar familjen

Det tog tio år tills det nu blev en skiva på svenska igen.

   – Jag har inte lyssnat på svensk musik, förutom Peps Persson.

Hennes skivagent Liza Berthelsen fixade ett möte mellan Louise och Peter LeMarc och han fick henne att lyssna på mer svensk musik och värdera orden lika mycket som musiken.

   – Det var kul att jobba tillsammans med någon, det är tråkigt att jobba ensam, fortsätter hon och tror att med åldern blir behovet att samarbeta allt viktigare. Har din omgivning förståelse för att du måste arbeta på ditt sätt?

   – De har inget val. Jag har inget val. Det tar den tid det tar. Sjukdomen tvingade henne att dra ner på takten, ändå är hon hetare än någonsin. Att göra karriär, med hennes bakgrund och som för vilken modern kvinna som helst idag, är ett evigt pusslande. Hon är gift med frilansskådisen Dan Bratt som har fullt upp med sitt i vår.

   – Det är ett jäkla jidder och båda två får ge avkall på sitt ibland.

Efter en livskris lär man sig värdesätta vad som verkligen betyder något. Louise har gjort ett medvetet val och vill inte vara ifrån deras fyraårige son för mycket. Hon ser inte barn som en begränsning i livet, tvärtom.

   – Barn är väldigt utvecklande och man ställs på prov hela tiden. Och alla kan inte göra karriär, det tar mycket tid och energi, säger hon som om hon inte redan lyckats.

Sorglig utveckling

Nu förs de musikaliska banden vidare, om än försiktigt.

   – Vår son fick en ukulele till jul, den hade han väntat på länge. Men han spelar inte så ofta på den. Han är som sin mor och far och gillar att vara tillsammans. När det kommer hem musikfolk hämtar han sin gitarr och vill också vara med. Han kommunicerar med instrument och lyssnar gärna på plattor, särskilt min brors band Josefine och Odjurens, berättar Hoffsten som inte vill puscha honom. Vad tror du om musiken i framtiden – är det okej med piratkopiering?

   – Nej, det är inte okej att stjäla musik, då ska mjölk och bröd också vara gratis, säger Louise Hoffsten som mår dåligt när hon ser siffrorna dala. Hon kan inte förstå när bara exempel som Per Gessle lyfts fram i debatten och menar att man måste tänka lite längre och på de som inte kommit så långt och alla andra led som tar stryk.

   – Det blir mindre studiojobb och mindre livejobb, men jag tror inte det går att stoppa. Skivbolagen och branschen har varit sömniga och vaknat först nu. Det måste till något nytt. Det har blivit mycket musik och många media, tiden med Beatles och Elvis sensationella skivsläpp är förbi. Som skivaffärsdotter tycker jag det är en sorglig utveckling, men utvecklingen måste gå framåt. Jag vill inte vara bakåtsträvande, men alla verkar famla i mörkret. 080213

LILL ERIKSSON

Lugnt på liten scen

Nu ger hon sig ut för att uppträda på mindre ställen, på flera orter runt omkring i Sydsverige.

   – På en mindre scen kan jag få till stånd en riktig kommunikation med publiken. Jag funkar bättre så. Mitt musikaliska uttryck skiljer sig från förr, jag har inte samma ork längre och strävar inte mot det som var för tio år sen. Jag vill inte låtsas eller lura mig själv. Och så har jag faktiskt drömt om att få spela på Victoriateatern i Malmö.

Före detta punkare

I begynnelsen började Louise spela i ett punkband, som snart ersattes av många olika band hemma i Linköping. Varför blev det blues till slut?

   – Jag ser mig inte som en renodlad bluesartist, jag är sångerska och artist i första hand, men jag gillar de blå tonerna och jag lyssnar gärna till melodier. Bluesen har alltid funnits där, även om pappa spelade mer från jazzvärlden, säger hon och tror att hans liv som musiker och att växa upp i en skivaffär har färgat henne.