Teater i sommarnatten - inget för mesar

Du sitter på en historisk plats - på en enkel pall, inne på borggården eller vid en bäcksvart damm i slottsparken. Det är visserligen sommarnatt, men skymningen känns ruskig och lite fuktig. Bakom dig skallrar det plötsligt till, en vind drar förbi i nacken och alldeles intill hörs ett naket ljud som får magen att knytas. Marken är full av lik. Ur soldaternas kroppar reser sig häxor som vet vad du har gjort. Deras ödesdigra förutsägelser verkar aldrig ta slut.

UTERYSARE. Det handlar

så klart om sommarteater utomhus, men inte av den ljuva sorten med en smårolig picknick-föreställning för hunden och hela familjen i gröngräset. Nej, sommarteatern på Krapperup och Citadellet i Landskrona blir i denna nionde upplaga en riktig rysare på sen kvällstid. Räkna med kalla kårar när William Shakespeare beskriver vad våld och maktbegär gör med människan i världsdramat Macbeth.

   – Jag har inget emot moderna pjäser, men det här har jag drömt om jättelänge, det är en stark pjäs och det blir intimt, säger regissören Martha Vestin.

Amatörer och proffs

Hon bor stora delar av året i Lerhamn och har arbetat med sommarteatern i Krapperup i 16 år, nu är hon konstnärlig ledare för en lite mindre ensemble, 22 skådespelare varav 7 proffs och resten amatörer.

Några kommer från Fridhems folkhögskola i Svalöv andra är mer långväga ifrån, bland annat Göteborg. Titelrollen spelas av Jörgen Düberg som lånats ut från Helsingborgs stadsteater. Därifrån kommer också Lady Macbeth, spelad av Fransesca Quartey, som brukar arbeta som regissör.

   – Jag anmälde mitt intresse, det är över ett år sedan jag jobbade som skådespelerska och det gäller att hålla igång det, säger hon och fascineras av spelplatserna som kan konkurrera med till exempel Österlen hur lätt som helst.

Hon har bara spelat mot Düberg en gång tidigare, för sju år sedan i Gökboet, men de kärleksfulla blickarna och det intima samspelet kommer som på beställning när paret Macbeth ska fotograferas inför premiären den 6 juli.

Går runt med pall

I en vandringspjäs av det här slaget förflyttar sig publiken mellan de fem spelplatserna i slottsmiljön. Det kräver förutom fint väder (i fjol regnade flera föreställningar i Landskrona bort), viss logistik.

   – Vår utrustning är stöldbegärlig och måste plockas ned efter varje föreställning. Det ska vi klara på tre timmar, säger Holger Tistad som svarar för ljussättningen.

För honom är det en utmaning att arbeta utomhus. Oftast kan han använda ett träd, där lamporna monteras upp, men växer det inte på rätt ställe får han lösa det med förlängningskablar och stativ. För att alla ska kunna höra och se bra tillåter man som mest 180 personer i publiken.

   – Vi hade tjänat mer pengar på en vanlig föreställning som kan ta 600 personer, men det är ju inte det vi vill, säger Martha Vestin. Pengar är inte oväsentligt för teatern som har en ansträngd ekonomi.

   – Det är alltid lågbudget, men ännu mer lågbudget nu.

   Arbetet på natten ger inte något extra klirr i kassan för de engagerade, som ibland känner att det blir väl långa arbetsdagar. Ändå vill hon inte arbeta med mainstream, utan tror på en mörk pjäs, både bildligt och bokstavligt talat.

   – Det blir väldigt spännande så här, med mörkret, musiken, häxorna och Shakespeares repliker. 080625

TEXT & FOTO:

LILL ERIKSSON