Till förstasidan!               för nöjes skull


 

 

Fullt glädjehus när Pink gästar Norden

KONSERT. Wow, vilken show! Öresundsborna har redan fått se Pink som i helgen gästade Köpenhamn. Att skriva något om evenemanget utan att avslöja för mycket för de som tänker se henne i Stockholm eller Helsingfors i veckan känns nästan omöjligt. Tillhör du dom ska du sluta läsa nu.

 

Som fördomsfull och novis i den här artistens värld tänker man sig kanske en konsert med en hyfsad lagom scen med det vanliga i ljus och bild. Och så en förbannad tjej som mellan sina radioplågor ”Sober”, ”Please don’t leave me” och ”So What” debatterar om djurens rätt inför en publik bestående av frustrerade kvinnor. Sistnämnda låt har fått över 61 miljoner klick på Myspace, att jämföra med Michael Jacksons 12 miljoner på Billie Jean. Kanske inte så konstigt att Pink fick sjunga för ett utsålt Forum i Köpenhamn och att man i Stockholms Globen nu tvingas släppa fler biljetter till den först utsålda Funhouse-showen som inte fick plats på Hovet.

 

Nej, den här upplevelsen blir inte alls som förväntat. För det första kan man inte tala om Pinks show som bara en konsert. Utöver musiken med det mångsidiga livebandet och Pinks jag-äger-framträdande bjuds publiken på mycket mer. Bara inledningen med Pink på en motorcykel till AC/DC:s ”Highway to Hell” får människor att häpna. Och det är bara en video. Den enastående entrén då Pink hissas upp med vajrar ur catwalkens golv, mitt ute i folkhavet, med ett flera meter långt rosa dunsläp som följer henne i lufttransporten mot scenen – redan det var nock för att göra de flesta nöjda.

 

Men, då rasar första lagret av scenografin och publiken släpps in i glädjehuset – ett mellanting av en bordell och ett tivoli. Rutschkanor, svulstiga ”tavlor” på väggarna som ramar in delar av storbildsprojektionerna och en sammetsdivan. Dansarna bjuder på makalösa nummer, Pink dansar med trots skyhöga klackar och utstrålar en självkänsla på minst 1 000 procent. Hon snackar med publiken, en tjej som fyller år får en kram. Hon rullar runt längst ut på catwalkens golv, sträcker sig raklång där hon ligger så att händerna når publiken. När såg man Carola göra något sådant? På väg in mot scenen igen gör hon en handstående volt och landar i en säng. Jo, klackarna är på än.

 

Dessförinnan har hon åmat sig på divanen, till en låt man aldrig hört på radion. Men just då verkar få bryr sig om den smäktande musiken. Möbeln har försetts med hål ur vilka smekande händer tar sig upp här och var. Pink är frigjord, men det är inte alla medföljande föräldrar, som kommit med sina tonårsflickor. Det är mest kvinnor i folkmassan, glada tjejgäng, men även medföljande män. I publiken finns också mindre barn, de springer mest runt och dansar på övervåningens lite luftigare balkong.

 

Dunbolstren yr när den stackars mannen som Pink är arg på spänns fanns med rosa sidenband i sängen. Danserskorna dänger kuddar på honom och drar av honom byxorna. När Pink till slut visar sin makt och sätter sig gränsle över honom ligger kanske till och med Rammstein i lä när det gäller trakassering av det andra könet. Under tiden har en stor fläkt flitigt spridit runt dunfjädrarna så att man flera låtar senare måste gå och sopa rent överallt. Men det är ingen som bryr sig om städaren. Knappt om Pink heller. I taket utförs trapetskonster som får en att förundras över den mänskliga kroppens kapacitet och förmåga att styra över tyngdlagen.

Pink

30-åriga Alecia Beth Moore, mer känd som Pink, avslutade i princip med ett nakendopp mitt bland publiken.

FOTO: LIVE NATION

 

I en modern show är inget enkelt. Musikaliskt tar Pinks turnerande sällskap sig an utmaningen med en egen variant av Queens ”Bohemian Rhapsody”. Uppblåsbara jättepajaser på 10-12 meter dansar på scenen, glittrande konfetti ramlar ned över publiken, varvat med helt akustiska inslag, som när Pink sjunger sin omdebatterade klagovisa Dear Mr. President, mitt i publikhavet.

Pinkfenomenet är lika komplext. Hon vill inte betraktas som en bimbo. Utan förväntar sig att tas på allvar också efter en två timmar lång sexorgie som denna. Publiken verkar faktiskt komma för låttexternas skull och mindre för rumpvickandet. Visst hörs ett sus genom arenan när hon går ut mot publiken endast skyld av några horisontella tejpbitar. Publiken kan hennes starka repertoar utantill. På något vis lyckas hon både att vara den förebild hon vill vara. Och att föra ut sina budskap.

 

Den lätta klädseln fyller ett praktiskt syfte. Efter alla svettiga nummer, snurrar hon runt högt upp i luften, liggande i ett lakan även utan en säkerhetstråd på kroppen. Hon sänks ned under golvet. När Pink hissas upp igen, droppar resterna av hennes underjordiska bad från kroppen, ned över publiken. Folket har fått mer än de förtjänar. Alla förstår att det är slut, men ropar ändå efter mer. Det blir inga extranummer. The End lyser på skärmarna och vardagsbelysningen tänds i arenan. Funhouse har stängt för dagen.

2009-11-09

 

LILL ERIKSSON

 

 


 

 

Till

Till (Email)

Från

Från (Email)

Meddelande

 

                                                                                                  

Kommentera! Kommentera artikeln!

 

 

 

 

 

 

Prenumerera på eventnews.ses nyhetsbrev. Gratis förstås! 

Anmäl här.

 

 

Annonser:

Boka biljetter hos eventim!

Boka biljetter hos Ticnet

 

 

 

 

 

 

 

 

Besökvärt

 

 

 

 


eventnews.se   evenemang   löpet    nyhetsarkiv    Innehavare av utgivningstillstånd från Radio- och TV-verket    ©copyright eventnews.se 2007