WEBB-TV Smakprov ur föreställningen.

MUSIKAL. Man ändrar inte på ett vinnande koncept – mycket är sig likt i den nya versionen av Singin’ in the rain – bland annat kommer nästan hela Stockholmsensemblen ner till Skåne för att snurra paraplyer och plaska i regnet. Men bland dansarna finns ett ansikte välbekant för den sydsvenska publiken. Åtminstone bland dem som varje sommar beger sig till Fredriksdal för att se lustspelen med Eva Rydberg och hennes barn.

Lagom till 30-årsdagen ska dottern Birgitta Rydberg dansa i en av tidernas förnämsta musik- och dansföreställning.

       – Det är skitsvårt att steppa. Jag har stått och övat inför varje föreställning i sommar hemma på Fredriksdal, så dom är nog rätt trötta på mig där, säger hon när eventnews äntligen får chans att byta några ord, medan hela ensemblen samlas vid operabaren för tårta och kaffe. Birgitta Rydberg är fullt upptagen med att berätta för journalister om sin uppväxt – hur det var att hänga med när mamma och pappa turnerade med krogshowar. Att sova i logen intill, hotellnätter och tryggheten med nannyn Vera. Och så alla somrarna på Fredriksdalsteatern förstås. Redan som tioåring dansade hon på stadsteatern i Helsingborg och började i baletten på Fredriksdal inför uppsättningen av Funny Girl 1997. Sedan dess har hon medverkat i princip varje sommar.

       – Mitt mål har alltid varit att få så stor bredd som möjligt, fortsätter hon och vill inte berätta om det är dansen eller skådespeleriet som hon gillar bäst. I Helsingborg har hon också flitigt spelat barnteater med brorsan Kalle Rydberg, och han fick med henne och Eva i filmen Om Sara.

Nu vill Birgitta Rydberg göra mer musikal. Efter att ha medverkat i Me and my girl, Grease och gjort ett inhopp i Footloose, spelade hon Penny i Hairspray på Chinateatern i Stockholm i våras.

       – Jag hoppas det blir mer, både seriöst och komiskt.

       Singin’ in the rain är en satirisk föreställning med klassiska sång- och dansnummer – koreografen från Stockholm, Roine Söderlundh, har inte kopierat filmens dansnummer, men publiken känner igen sig.

       – Speciella bilder från filmen finns med, som dansen runt lyktstolpen och när polisen stänker i vattnet, berättar han. Inte heller musiken har förändrats.

       – Den håller sig till originalet. Det är så snyggt skrivet från början, säger dirigent Josef Rhedin.

Birgitta ska spela den mindre rollen, som Zelda Zanders och dansa i ensemblen. Vad är det för skillnad att spela på friluftscenen i Helsingborg och i en musikal som här på Malmöoperan?

       – Publike. På Fredriksdal är det många som återkommer år efter år och då är det lättare att få respons. Här är jag ett nytt ansikte, säger Birgitta utan att känna sig särskilt nervös för det. Något annat?

       – Vädret. På Fredriksdalscenen vet man aldrig hur vädret ska bli. Vad som ska hända när svarta moln närmar sig på himlen, säger hon utan att verka tänka på att det även inne på operans stora scen blir värsta skyfallet i höst. Vad blir utmaningen i den här musikalen?

       – Alla snabba scenbyten. På repetitionerna har det hänt att jag kommit för sent in på scenen, till exempel när mina nya skor lossnade.

       Det är egentligen mer ansträngande att spela en mindre roll, plus olika andra karaktärer och samtidigt dansa. Och bära in rekvisita. Birgitta erkänner att det har känts tufft att vara ny på jobbet.

       – När man gör fel känner man sig som en idiot, fortsätter Birgitta som nu funnit sig väl tillrätta.

På många sätt lever hon efter mammas råd ”var barn så länge du kan”.

       – Jag har barnslig humor, som kan gå över gränsen ibland, upplyser hon men fortsätter intervjun professionellt och utan spontana infall. Det fina med teaterjobbet menar hon är att man tillåts vara barn.

       – Det görs ingen ålderskillnad. Vi är alla i olika åldrar, men kan busa och arbeta nära varandra.

Vad kommer publiken få ut av just den här musikalen?

       – Det är en varm föreställning. Söt. Och med otroligt fin dans, säger Birgitta som själv tycker det är väldigt coolt med skyfallet inomhus. Men det är också de roliga karaktärerna och den fina kärlekshistorian som är behållningen. Och Lisette Pagler - som Kathy Selden - Dyall och Mirro som dansande stumfilmsstjärnor gör inte saken sämre.

       – Trion är outstanding, konstaterar Birgitta märkbart imponerad. Vad händer sen då?

       – I mars-april ska jag spela min fjärde renodlade fars tillsammans med komikern Thomas Pettersson. Den sätts upp i bland annat Göteborg och på Slagthuset i Malmö och jag får en ganska stor roll, avslöjar hon lite blygsamt. ”Vilken högoddsare” har aldrig tidigare spelats i Sverige och Birgitta har ännu inte fått något manus. Är det lättare att få jobb inom sånt som man jobbat med tidigare?

       – Jag har bara haft en seriös roll. Och jag har fått söka och gå på auditions för att vara med i musikaler, fortsätter Birgitta. Hon tycker fars och lustspel är en svår konst och jämställer det med matematik, där hur man säger ett enda ord avgör om det blir roligt eller inte. Åren på Fredriksdal betyder mer än så.

       – Jag älskar det, där känner jag alla, det är som att vara med sin familj. Och så är det nära hem till huset i Viken.

Har det känts tungt någon gång att vara just Eva Rydbergs dotter?

       – Ibland har jag haft komplex, trots att jag vet vad jag kan, berättar Birgitta, som inte får kommentarer från andra men ibland drabbas av egna hjärnspöken.

       – Särskilt när man är ny och går på audition kan jag känna att jag måste prestera bättre på grund av mitt namn. Då är det lätt att krypa in i sitt skal. Men det gäller att koncentrera sig på vad man ska göra.

       Birgitta är övertygad att hon aldrig skulle få jobben om hon inte hade klarat av dem.

Vilka är dina framtidsplaner?

       – Att skaffa mig ännu mer bredd. Och jag vill gärna utveckla dansen. De senaste åren har jag inte dansat så jättemycket. Det som var min starkaste sida förut har blivit min svagaste.

       Inför Singin’ in the rain har Birgitta tränat extra med koreografen, filmat stegen, studerat sekvenserna flitigt och övat och övat där hemma. På lördag står hon på Nordeuropas största scen. Var kan man titta efter dig?

       – Lite varstans. Förr fick jag alltid stå längst bak för att jag är så lång, men koreografen Roine Söderlund blandar och låter alla synas långt fram.

2010-08-16

TEXT/FOTO/TV: LILL ERIKSSON

Birgitta Rydberg har haft det stressigt i sommar. Samtidigt som hon stått på friluftsscenen i Helsingborg har hon övat inför Singin’ in the rain.

FOTO: LILL ERIKSSON

Marianne Mörcks iscensättning håller sig, förutom lite skånska utrop, nära originalet. FOTO: MATS BÄCKER

Det blir 3 500 liter regn inne på operascenen.

FOTO: MATS BÄCKER

WEBB-TV Se ett smakprov ur Singin’ in the rain.