I somras kunde Ronja för första gången sjunga med i allsången på Skansen - tack vare ett speciellt upptryckt, allsångshäfte i punktskrift. Emellanåt, beskriver syntolken i hennes öronsnäcka vad som händer runt om henne. FOTO: SYNTOLKNING NU |
De tolkar evenemang för den som inte ser
TOLKNING. Hur ska man uppleva ett evenemang fullt ut när man bara hör vad som försiggår på scenen? Nu finns 24 utbildade tolkar varav 3 verksamma i Skåne som ska råda bot på problemet. En av dem är Claes Gylling som har tolkat evenemang sedan ”Miss Saigon” 2002 på Malmöoperan. Där har han nyligen även syntolkat ”Les Misérables”, liksom ”Pang på Pensionatet” på Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg på uppdrag av föreningen Syntolkning Nu. Nu väntar teaterföreställningen ”Momo och kampen om tiden” på Hipp hemma i Malmö.
Att ständigt komma ut på nya premiärer låter kanske glamoröst, men jobbet som syntolk kan man inte leva på.
– Nej, det är ett typiskt extraknäck. Betalningen är mycket liten i relation till allt jobb man lägger ner, säger Claes Gylling. Men att som både hörande och seende få en syntolk bredvid sig i salongen är kanske inte lika uppskattat. Därför kan syntolken få se föreställningen och göra sitt jobb där tolkningen inte hörs av alla.
– Arbetsmiljön kan ibland bli lite egendomlig, men oftast funkar det helt okej. Arrangörerna ser oss oftast som en tillgång, vi breddar ju faktiskt publikunderlaget. Och vi försöker alltid placera oss så att vi inte stör den övriga publiken.
Hans konstigaste syntolkning hittills är musikalen ”Annie” som gick på Nöjesteatern i Malmö 2005. Där fick Claes sitta uppe på en iskall vind och följa föreställningen genom en liten lucka.
Vad kräver jobbet av en som person? Vilken utbildning?
– Man bör vara bra på att uttrycka sig i tal, och ha en något sånär bra röst. Utbildningen fick jag av Peter Lilliecrona på Syntolkning Nu.
Är det svårt att syntolka - det är väl individuellt vad man upplever?
– Ibland är det riktigt svårt, om det är mycket att beskriva samtidigt som det oavbrutet händer nya saker på scenen. Les Miserables på Malmöoperan är ett sånt exempel. Upplevelsen lämnar jag förhoppningsvis till de synskadade. Jag ska bara förmedla hur scenbild och skådespelare ser ut, och allt interagerande som inte hörs.
Hur kom du in på jobbet som syntolk?
– Det var i samband med mitt gamla jobb på tidningen Arbetet, där jag de sista åren innan konkursen tjänstgjorde på det som kallades Radiotidningen. Där gjorde vi om den skrivna tidningen till tal som vi skickade ut till synskadade via radio varje natt.
Servicen kostar inget extra för den synskadade. Om man inte räknar medlemsavgiften på en hundring till föreningen. Tanken är att arrangörerna ska ersätta tolkens arvode, men ibland måste föreningen gå in och betala.
– Riksteatern säger sig inte ha råd att låta syntolka någon av sina produktioner runt om i Sverige under 2012, berättar föreningens initiativtagare Peter Lilliecrona. Han tycker att frågan om tillgänglighet för synskadade borde tas upp i politiken. Han har syntolkat i över 25 år och utbildat syntolkar i hela landet.
Det går trögt att få arrangörer att betala för servicen. Även de stora arenorna har aviserat att de inte har möjlighet att betala för detta. Men den utlovade syntolkningen av Melodifestivalens genrep ska ändå bli av.
– Utan att ännu ha några bidrag säkrade går föreningen in och stödjer dessa arenor, genom att ersätta syntolken för arbetsinsatsen, fortsätter Lilliecrona.
Även om föreningen inte funnits så länge, är idén att hjälpa synskadade att bättre förstå ett evenemang gammal. Men som med andra handikappfrågor pratas och skrivs det inte så mycket om det. Hur har efterfrågan varit under dessa år?
– Verksamheten har under många år gått lite på sparlåga, men sedan Syntolkning.nu startades har mycket skett, säger Claes Gylling. Även tekniken har utvecklats.
– Enormt, nu är det små effektiva mottagare och ett fjäderlätt headset för tolken att prata i.
Vid evenemang som tv-inspelas måste tolkens utrustning fungera med övrig teknik.
Vilka reaktioner får ni från uppdragsgivarna i publiken?
– För många synskadade är det en mycket positiv upplevelse första gången de är med om en syntolkning. Men om tekniken krånglar blir det inte roligt, varken för tolk eller publik, fortsätter Claes. Så var det med utomhusföreställningen ”Kaos i Folkparken” på Fredriksdalsteatern i Helsingborg 2003. Då var han tvungen att sitta mitt bland publiken och prata i sin mikrofon. Teknikniken krånglade och hälften av de synskadade hörde ingenting.
Det kan också bli mer levande och dramatiskt än vad man väntat sig. Claes tolkade en till synes oskyldig Disneyproduktion - Nasses stora film - på en biograf i Malmö. Men en ung åhörare började gråta av förskräckelse. Och han och hans mamma lämnade salongen för att syntolkningen blev alltför spännande.
2011-12-15
LILL ERIKSSON
|
– för nöjes skull
