Nya brädar gamla på Lunds humorfestival
HUMOR. Det här kan verkligen bli något stort. Något riktigt stort. Det är min första tanke efter sista föreställningen Late Night at Lunds humorfestival på Stadshallen i Lund. Publiken har just fått se några smakprov från festivalen och slussas ut bakvägen mitt i natten mellan fredag och lördag. Folk är glada, men börjar bli trötta - för många har det varit en ansträngande eftermiddag och kväll – ett riktigt svettigt humormaraton med bara en halv timma att ta sig mellan de olika showerna. Tanken är kanske inte att göra som vi och se nästan allihop, men det gäller ju att passa på. Det är bara en gång om året som det är så mycket koncentrerad humor i Öresundsregionen.
Late Night-föreställningen med både svenska och utländska artister var slutsåld. Tanken var att presentera festivalens höjdpunkter för besökarna. För många innebar det exakt samma nummer som man redan sett under eftermiddagen. Det blev också upprepningar på grund av tv-inspelningen. Varje gång det skulle bytas lagringsdiskar fick konferencieren, Lundasonen David Batra, säga om samma sak en gång till, följt av publikens fejkade skratt. Men det var först under den här sista föreställningen som det kändes festival på riktigt. Runt om i Lund syns ju inga tält, det hörs inget på stan och gatorna är framkomliga. Dessutom – det här evenemangets största problem – det krävs separat biljett till varje föreställning – det känns inte festival. Men det är festival när stan kryllar av så här många välkända och nya artister.
Först ut är komikern Fredrik Lindström. Han presenterades av festivalvärden Anders Jansson som evenemangets intellektuella och högkulturella bidrag. Det visade han inte mycket prov på i sitt nummer, helt utan svenska dialekter och ordanalyser, snarare fyllt av svordomar och nonsensord. Den som var van att se Fredrik kring ett strikt avgränsat tema fick en helt ny upplevelse. Nu var han som vilken vanlig ståuppare som helst, i en allmängiltig föreställning om barndom, föräldraskap och det klassiska: skillnaden mellan män och kvinnor. I Late Night-sammandraget av den tidigare utsålda föreställningen i AF-borgen, valde han den sämre inledningen. Den absoluta höjdpunkten, om att charma och bli tillsammans med Hitler för att kunna göra slut med honom på ett grymt sätt, behövde han aldrig ta till. För nu, denna andra gång, flöt det mycket bättre för Lindström och publikresponsen saknades inte längre.
Det är de nya artisterna som ”äger” på festivalens första dag. Visst är det lite småputtrigt och roligt att höra de gamla humordrakarna Jan Sigurd och Anna-Lena Brundin snacka och sjunga på bredaste skånska. De figurerade som ett medelålders countrypar på husbilsturné – ett tema som inte lockade full publik i Stadshallen. Om sanningen ska fram satt vi några stycken och nickade till under deras sista vaggvisor. Annat än vaken vågar man inte vara under rivjärnet Ann Westins anförande om orättvis representation och äldrevård. Det är småskoj, men förutsägbart och inget nytt.
Nej, mer uppiggande var festivalnyheten brittiska Shazia Mirza med rötter från Pakistan. Hon har inga hämningar alls när hon talar om sitt liv som modern muslim. Och de tre clownerna 123Schtunk som gör ett minst sagt galet utdrag ur Strindbergs Hemsöborna, får publiken att gapa av häpnad. Ett riktigt nytänkande nummer gör även nyzeeländske komikern Sam Wills som ”The Boy with tape on his face”. Kanske var den stora svarta tejpbiten över hans mun hans protest mot det dåliga ljudet i stadshallen. Men den dialogfria föreställningen är universal med bara ansiktsuttryck och enkla hjälpmedel som sjungande grytvantar, ballonger och en damklänning. De på främsta raden som träffades av klammer från häftpistolerna skrattade däremot inte.
Tänk då på amerikanska Pajama Men, som skulle göra sitt nummer direkt därefter – barfota (!) i pyjamas. Duon var en ny skoj bekantskap, på rekommendation av frånvarande Johan Glans. Som marionetter styrs dessa fullvuxna karlar genom ett klumpigt kafferep, som snart urartar helt.
I och med Anders Jansson och Johan Westers känningar i tv-världen är festivalen i Lund snart rikskänd. Det behöver inte dröja särskilt länge innan universitetsstaden är en internationell spelplats för högklassig humor, om man fortsätter hitta bra artister som också lockar utländska gäster.
Humorfestivalen är inte bara skratt och flams. Många av komikerna använder sig av allvarliga delar i sina nummer. Ännu längre går Yvonne Skattberg och Måns Möller som båda berättar om sina personliga erfarenheter av tuffa familjeangelägenheter. Hon berättar väldigt målande om sin dotters sjukdom och ifrågasätter psykiska diagnoser i sin utsålda föreställning ”Alla har ADHD”. Han talar rörande om sin autistiska och utvecklingsstörda son. Utan att riktigt själv klara av det. Efter deras föreställningar står det klart – i livet behövs både gråt och skratt.
LILL ERIKSSON |
Jan Sigurd och Anna-Lena Brundin lockade den äldre delen av Lunds humorpublik.
FOTO: CHRISTIAN ERIKSSON
Månteatern levde upp under humorfestivalen. Yvonne Skattberg lockade fullt hus.
Fredrik Lindström fyllde hela AF-Borgens största sal. Hans och fem andra av de 35 föreställningarna på första festivaldagen var utsålda. Inför lördagen var endast Jansson och Westers egna show slutsåld.
Yvonne Skattberg vågar sig på det mesta på scenen.
Hon berör både med humor och allvar.
Johan Wester värmer upp publiken i Stadshallen.
Humorfestivalen märks inte så mycket ute på stan.
Med ännu fler nya unga artister kanske den unga
publiken också kommer? |
– för nöjes skull
