OPERASOLIST. Hon är utbildad bokförare och älskar att sticka, men njuter mest av att tränga djupt ned i bakgrundsmaterialet om de operor som hon medverkar i. Svenska kungliga operasolisten Gitta-Maria Sjöberg har arbetat bland annat i Tyskland och så långt bort som Brasilien, men har trivts bäst i operahusen vid Öresund.

   – Jag har arbetat utomlands halvårsvis, men det kändes som jättelänge och jag ville bara hem, säger hon. Just nu är hon aktuell med titelrollen i Tosca vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn, en roll hon sjungit många gånger, dock aldrig här.

Svenskor delar titelroll

Gitta-Maria delar uppgiften med den andra svenskan Iréne Theorin, som gör de fyra första föreställningarna. Har ni en egen liten klubb där i Danmark ni svenska tjejer?

   – Nej, faktiskt inte, vi hade det på Konservatoriet i Århus, det var lite mer isolerat där. Vi brukade laga mat och gå på bio tillsammans, men nu tar familj, barn, arbete och resor all tid, berättar hon. Det känns tryggt att vara två som kan rollen vid eventuell sjukdom och så vill operan så klart utnyttja ensemblen till fullo. Därför kör man också flera roller parallellt. Premiären för Tosca är först på tisdag, ändå repeterar hon redan för nästa jobb i Don Carlo. Det går i ett. Nyss har Gitta-Maria Sjöberg gjort Rusalka, som var krävande, men för henne så nischad roll att avbytare saknades.

   – Det var en utmaning att få lära mig ännu mer tjeckiska, säger hon och förstod en hel del redan innan språkkursen påbörjades tack vare en annan roll på tjeckiska för drygt ett år sedan.

Danska språket svårt i opera

Tosca framförs på italienska, vilket inte alltid har varit så självklart.

   – Den har gjorts på danska, men det var förfärligt. Det slutade vi med som tur var, trots protesterna. Nej, danska språket är inte lika sångbart som italienskan, eller svenskan för den delen. Så svenskarna behövs i Danmark.

   – Det finns väldigt duktiga operasångare här i Danmark, men danskarna har svårt att sjunga legato, säger hon och betonar vikten av att sången hänger ihop och inte hackar sig fram. Språket inspirerar till andra färger, men det är inte omöjligt att sjunga opera på danska, försöker hon förklara. Danskarna flyttar till Sverige, men den här svenskan trivs bäst i Danmark. Hon bor på Amager, tio minuter från operahuset och nära flyget. Visst tänker hon på de gamla kollegorna på andra sidan vattnet ibland. Malmöoperan var härlig, det är en annan stämning där, som en stor familj där alla var stolta. Det borde politikerna också vara…, säger hon. Vi återkommer till det. I Köpenhamn börjar Det Kongelige Teater bli operans hus först nu känner Gitta-Maria, som upplever det som att man fått ännu bättre kontakt med scentekniken nu.

Men varför blev det Danmark då, den fina gemenskapen och sång på svenska hemma i Malmö hade väl varit bättre?

   – Jag träffade min man här på konservatoriet och fick barn. Under studietiden hoppade jag in som Mimi i Puccinis La Bohème här på Det Kongelige Teater 1987och det gick så väldigt bra att jag fick kontrakt. Gitta-Maria har prioriterat familjen, hon ville inte ständigt vara på resande fot med små barn. Och till en början var hon låst genom sitt kontrakt. Lönerna var också högre i Danmark än i Sverige, men å andra sidan räknades inga pensioner eller sociala avgifter in förrän i mitten av 1990-talet. Dessförinnan fanns det bohemer på operan i Danmark som fick gå till socialen för att de inte tagit detta i beaktan.

Önskar smart kulturpolitik

Efter Tosca i Köpenhamn blir det mer av den varan på stora svenska scenen under operafestivalen på Skäret i sommar. Det är här kulturpolitiken kommer in igen, som ligger Sjöberg varmt om hjärtat.

   – Sådant borde vi fokusera mer på i Sverige. Jag tycker det är märkligt att det är så svårt att hitta sponsorer till evenemang, när man vet att kultur skapar identitet och gör områden mer attraktiva. Att man inte har förstått det i dessa moderna tider, säger hon och tycker att politiker borde uppmuntra företagen till mer kulturupplevelser i Sverige. Nästa år blir det ialla fall mer Tosca, i Stockholm. Tröttnar du aldrig på henne?

   – Nej, det är en fantastisk roll och jag hittar nya sidor hela tiden, avslutar hon och visar bilder ur boken The art within the legend, om Sarah Bernhardt i uruppförelsen La Tosca. Ur den hämtar Gitta-Maria Sjöberg massor av inspiration och inlevelse. 080425

TEXT LILL ERIKSSON

FOTO MIKLOS SZABO