De satsar för att bli nästa Labero

  Ung sydsvensk trollkarlsduo gör hundratals shower på sin fritid – nu vill de bli proffs.

FOTO:CHRISTOPHER ROTHVALL

ILLUSIONISTER. Mikael Sjöström, 22 år, är en helt vanlig kille från Kristianstad. Han har läst elprogrammet och arbetar som elektrikerlärling. Hans kompis Henrik Johansson jobbar med att svara i telefon hela dagarna på Telia. Båda delar samma dröm, och den handlar faktiskt om just drömmar. Eller kanske snarare illusioner, för sedan 2001 har Mikael ägnat sig åt trollkonsterna som verkar vara så på riktigt, men ändå inte platsar i den värld vi kallar verklighet.

   – Det var när jag hamnade i samma klass som Henrik för sju år sedan, som mitt intresse väcktes till liv. Jag hade aldrig trollat tidigare, men han hade hållit på i drygt fyra år och kunde visa en hel del trick, berättar Mikael Sjöström. Det var en trollerilåda hemma som väckte Henriks intresse några år tidigare. Snart ville de lära sig mer och lånade böcker och såg på tv – för de här unga männen existerade inte de amerikanska mästarna Siegfried och Roy, det var istället Joe Labero och Carl-Einar Häckner som stod för inspirationen.

Trollerifakta överallt idag

Hemmavid fanns ännu mer inspiration att hämta. Killarna upptäckte att en av deras lärare på skolan, Lennart Gombrii, hade trollat hela sitt liv.

   – Lektionerna flög förbi med kortleken i handen, minns Henrik som ett halvår senare beslutade tillsammans med sin nya kompis att de skulle uppträda med trollkonsterna. Det blev ett dagis i närheten av Mikaels bostad som fick ta del av första showen. Och den blev så uppskattad att ryktet spred sig och snart var den magiska duon uppe i runt 300 föreställningar. Kan vem som helst lära sig trolla?

   – Ja, det kan alla göra. Det finns massor att läsa, i böcker, på internet och you tube som gör det enkelt att lära sig, säger Henrik. Trollerilådor är en bra start. Men hur är det nu får man verkligen avslöja knepen?

   – Nej, det får man inte, det är yrkeshemligheter. Standardtrick är okej att avslöja, det är bara kul om fler lär sig trolla. Men att berätta hur man trollar bort ett godståg är att gå för långt! De flesta i branschen är autodidakta, men i USA finns skolor där man kan specialisera sig, kanske med duvor, kort eller close up, där man trollar för några få runt ett bord. Men det här stora, med en blandad show som vi gör finns det ingen skola för. Som trollkarl får man räkna med att tjusningen med konsten går förlorad.

   – Ja, man vet ju hur tricken går till. Det finns bara fyra tillvägagångssätt för att få något att sväva och begränsat med sätt att låta något försvinna.

– Det är lite tråkigt att inte bli underhållen längre – man njuter inte lika mycket när man ser att där sprang hon iväg, säger Henrik Johansson. Vad har varit svårast att lära sig?

   – Scenvanan. Tricken tar bara en vecka att få kläm på. Att tala med publiken och samtidigt agera på rätt sätt är svårt. Särskilt när barnen börjar gapa och skrika, eller vuxna med för den delen, berättar Henrik som tror sig ha kommit på hur man hanterar den mogna publiken som kanske fått för mycket innan för västen.

   – Det finns vissa knep. Jag vet vad jag ska säga för att sätta dit okoncentrerat folk på ett snällt sätt. För att bättra på scenvanan övar de framför spegeln och läser böcker hur man löser jobbiga situationer.

   – Barn är ju ärliga och säger på en gång om de skulle misstänka hur ett trick går till. Då gäller det att finna sig i situationen och komma på något snabbt, fortsätter Henrik Johansson. Men idag blir det inte så mycket trolleri för barn längre.

   – Nu kan vi det. Trolleriet betyder så mycket för oss att vi tänker satsa fullt ut, säger Henrik som drömmer om att kunna försörja sig på trollandet.

Mycket ideellt arbete

Killarna menar att det är möjligt att lyckas på egen hand med relativt enkla medel, även om det förstås kräver hårt arbete. De har själva låtit spela in en video som ligger på Youtube och som kritiskt granskas av alla besökare på Wallmans talangsajt. Utöver detta är det massor av arbete som måste fixas – samarbete med dansare, musik och ljus som ska programmeras, scenografi som ska iordningställas. Det tar två dagar att rigga inför showen och lika lång tid att plocka ned allt efteråt. Det är en stor apparat, men frivilliga vänner hjälper till med utförandet och ekonomibiten.

   – Vi kan inte gå på halvfart, utan ska utvecklas hela tiden, säger Henrik som trots sitt heltidsjobb på Telia lägger lika mycket tid på trolleriet. Showen ska förfinas, och då utgår man från den befintliga basen och finslipar detaljerna. Skämten som har testats på tidigare publik skrivs om så att allt funkar och sitter perfekt. Bättre ljus, nya kostymer och det viktigaste: nya illusioner ska köpas in. Det beställer man på internet, det finns standardnummer som itusågade damen med mera.

   – Tidigare har vi tillverkat mycket eget, men nu vi vill ha proffskvalitet, avslutar Henrik Johansson. Och det är här de dubbla arbetsskiften kommer in, alla inköp ska betalas ur egen ficka. Riktiga illusioner är dyra, senaste beställningen från USA lär landa runt 50 000 till 60 000 kronor plus tull.

   – Tanken är att vi ska få tillbaka pengarna, när det börjar rulla om två år nånting. 080410

LILL ERIKSSON

FOTO:CHRISTOPHER ROTHVALL