Yazoo tillsammans på scenen igen
Enligt Alison Moyet är livespelningen nödvändig för att fullborda musikskapandet.
ÅTERFÖRENADE. För första gången på 25 år återförenades sångerskan Alison Moyet med Vince Clarke i ett regnigt Köpenhamn igår kväll. Yazoos världsturné inleds med två utsålda hus där, och det känns lätt som om premiären igår kunde hållits i en större lokal än Falconer Salen. Danskar och massor av svenskar, troligen inte en enda under 35 år och bara en med blått hår (!), trängdes på ett fullknökat golv och i gångarna uppe på balkongerna för att få en glimt av den återuppståndna duon. Konsertsalen var fylld till sista plats, ändå försökte nån sälja biljetter för runt 300 danska kronor ute i kön.
Ingen ny musik
Yazoo har ingen ny musik på gång, remixar är vad det handlar om, även om flera av låtarna låter väldigt mycket som originalen. Så varför då plötsligt turnera efter 26 år? En sista chans att krama det sista ur skivköparna misstänker den cyniske, men så vill inte Moyet uttrycka det.
– Det här har inget med nostalgi att göra, det är bara så starkt material som behöver framföras live, säger hon och har genom åren känt att det var sorligt att Yazoo aldrig framförde alla sina låtar inför publik. Hon menar det helt egoistiskt, att det som artist är viktigt att få framföra sin musik live för att till fullo förstå vad som skapats.
När det begav sig 1982 hände allt så fort att de inte hann njuta av det. Båda var 21 år när Vince Clarke just hade lämnat Depeche Mode och Alison Moyet sökte nytt band efter visst harvande på punkscenen. Den osannolika kombinationen med hans elektroniska musik och hennes bluesiga sång visade sig vara ett riktigt lyckokast – det var helt nytt.
– För mig fanns det inget coolt i att vara Top of the Pop, men när han hörde av sig fanns det en pervers dragning till att prova något som jag aldrig testat förut, säger Moyet på infoyazoo.com om den tidens stora kontrast. Men olikheterna blev för mycket. Samarbetet varade bara i 18 månader och avslutades innan andra skivan nådde butikerna. Yazoo spelade endast 24 konserter världen över och de kände båda att det blev en destruktiv arbetsrelation. Hon var van att framföra sina åsikter högljutt, men han höll hellre tyst.
Uppskattad felsång
Igår spelades alla gamla syntares favoriter, Don’t go och naturligtvis singeln Situation, som halshöggs tvärt utan den vanliga konstpausen – i den en timme och 20 minuter långa konserten. Det var en enkel men effektfull show, Moyet klädd i en hellång brun dress och med bara fötter. Två gånger hojtade hon till Clarke att stoppa musiken.
– Jag sjöng visst andra versen istället för första, ursäktade hon sig en bit in i Bring your love down. På frågan om de skulle ta om den lite senare blev det ramaskri bland publiken som krävde att hon skulle fortsätta. Nu kändes det inte längre som pensionärernas årsträff, folk dansade till låtarna som håller högt tryck än idag. Länge sedan sist och lite för mycket att dricka innan konserten trodde hon kunde vara orsaken till nästa miss i Good Bye 70’s – till publikens stora glädje...
Yazoo kom bara in för ett extra nummer – Only You – en låt som Moyet ansåg varit bra för henne, men ännu bättre för Vince.
– När jag ser tillbaka på mina texter funkar vissa bra, medan jag hör min ungdom i andra. Nobody’s Diary är en sång som jag skrev när jag var 16 år – och var oskuld! Den handlade om den torterande ensamheten hos någon som ännu inte fått kontakt med människor. Senare handlade mina låtar snarare om den torterande ensamheten hos någon som har fått kontakt med människor, fortsätter Moyet.
Clarke menar att hans musikskapande i Yazoo var väldigt spontant även om det handlar om elektroniskt programmerad musik. Under turnén filar han fortfarande på låtarna, som han anser aldrig blir riktigt klara. På onsdag släpps dem i boxen In your room, och den 9 juni släpps en limiterad 12-tummare och den digitala Reconnected EP.
Fortsättning diskuteras
Idag känner Moyet och Clarke att de har lättare för att kommunicera med varandra, även om de fortfarande är två väldigt olika personligheter. Under premiärkonserten fanns det naturliga utrymmet mellan de båda artisterna, ingen glättig återföreningskärlek för publikens skull. Hon sjöng från sin lilla “scen på scenen“ och han bemästrade dator och syntar från sin. Yazoo och publiken har frågat sig vad som skulle hänt om de kämpat vidare och inte brutit upp. En sak är klar – Vince Clarke hade inte bildat Erasure och sålt över 25 miljoner skivor och Alison Moyet hade inte haft sin solokarriär med sju studioalbum. Att samarbetet blir djupare än den här resan är inte omöjligt. Vince vill inte äventyra sitt andra samarbete med Andy Bell i Erasure, men medger att Alisons mejl med frågan kom lägligt precis då Bell ville pausa ett år. Alison Moyet menar att det i så fall måste finnas en kreativ grund att utgå ifrån, att göra något som marknaden efterfrågar är inte aktuellt enligt henne. 080527
LILL ERIKSSON
Lyckligt återseende tyckte Yazoos publik på Falconer i Köpenhamn igår kväll. Efteråt fanns det några som hade förväntat sig mer av Alison Moyets kraft och röstresurser, men besväret att skaffa barnvakt och ta sig till konserten var det mycket väl värt.
FOTO: LILL ERIKSSON |
|