Skapa själv och spåra på rundan

Konstpåsk på Christinehof slott.

KREATIVT. Linderödsåsens Turisms konst- och hantverksrunda presenterar i år sin samlingsutställning i Christinehofs Ekopark. Från den 29 mars till den 1 april visas måleri, skulptur, keramik och konstsmide.
För en femtiolapp kan man också hänga med på Konstspåret, som är en guidad vandring utomhus med fokus på konsthistoria, en halvtimma från klockan 13. Under alla dagarna finns dessutom möjlighet till eget skapande i konstprojektet som alla kan vara med i – Konst Naturligtvis. 130325

Möjlighet till eget skapande i konstprojektet som alla kan vara med i – Konst Naturligtvis. FOTO: PETTER GUSTAFSON

Påskkyckling i glas av Lena Henriksson.

Påskkonst vid kvarnen

PÅSKMIX. Sex konstnärer inom bland annat måleri, glas, keramik, silver, fantasy art och så kallad nunofilt visar sina alster vid Aggarp kvarn utanför Svedala i påsk. Det blir två påskutställningar i samband med Konstrundan i Möllebostaden intill kvarnen och på Kallerholms gårds ateljé. Gården ligger som i ett tavelmotiv i ett böljande åkerlandskap omgivet av en stor bokdunge. Vernissage på torsdags-eftermiddagen 28 mars och sen öppet hela påsken klockan 10-17. 130213

Utställare:
Micky van den Bosch - Fantasy art, Multi media
Marie Gaillard - Silver, Smycke
Lena Henriksson - Glas, Smycke
Marianne Lilja Nilsson - Keramik
Christina Skovmose - Nunotovat
Susanne Stewart - Måleri

”The Liar” (t.v) och ”Förbida” (t.h) är några släktfoton som konstnären Camilla Eklund tolkat och målat om i olja.

Vernissagen blir välbesökt när det handlar om en så här personlig utställning.

”Grovt det som växer” och ”Systern” av Camilla Eklund.

Hornverket ”Prey” och gruppfotomålningen ”Nightfriends”.

Hon målar om

sina släktfoton

OLJA. Foton som konst, foton som utgångspunkt för målerikonst. Liksom videoinstallationernas intåg har fotografierna marscherat in på måleriets arenor. I sådan omfattning faktiskt, att det visar hur lockande det är för konstnärer att använda sig av det fysiskt avbildande för att komma bortom avbildningen.

Nu kan betraktaren också se det som inte kan ses i ”verkligheten” med blotta ögat.  Sprickor, avlagringar, palimpsester — orden är många för att ange vad man arbetar med. Vi är alla så vana vid att verkligheten beskrivs med bilder, att det lätt blir den naturliga utgångspunkten för det konstnärliga undersökandet. Camilla Eklund har använt sig av bilder tagna av sin släkt i en ny utställning som hon kallar ”Genomgången” på galleri Rostrum i Malmö. Hon har sedan gjort oljemålningar på duk och trä, huvudsakligen i svart, vitt och olika gråskalor.

Själv säger hon att hon vill komma åt undermedvetna lager i sitt eget liv.

I galleriets stora rum finns ett par gruppbilder som utstrålar gemenskap, men tittar man lite närmare finns också antydningar till ensamhet och kanske uteslutning. Här finns också en bild av ett par från 1800-talet med förvrängda ansiktsformer, något som fanns med redan i ursprungsfotografiet. I målningen görs det väldigt tydligt, inte minst på mansgestalten. Det väcker frågor om det kan vara en mask och varför har han i så fall har den på sig.

I det inre rummet blir bilderna mer explicita, med djurgestalter som hotbilder i det mänskliga och ett par barnporträtt som framkallar rysningar. Djurassociationerna återkommer även i de horn som finns på flera ställen. Bland annat en hel vägg med djurhorn, där flera har påmålats mansansikten. Sevärd är också tavlan med målningen av Eklunds farfars gård. Uppenbarligen en central plats för hela den minnesprocess som är en del av detta undermedvetna arbete. Men verken pekar också framåt i tiden. 130213

TEXT & FOTO TOMMY LINDHOLM 

Gamla träddelar får liv igen i Paavos verk Kors och Sonen av trädstammen.

Trägubbar av stubbar

STUBBKONST. Den finske målaren och skulptören Paavo Paunu är aktuell just nu med en härlig uppsättning figurer i sin första soloutställning i Sverige. Den i år 48-årige Paunu har en sällsam begåvning i sitt sätt att kombinera organiska - främst trä - med konstgjorda material. Han skapar associationsrik konst med nordiska sagoinslag och existentiella dimensioner, inte sällan med kristna aspekter.

Redan när man som besökare öppnar dörren till galleriet möts man av en träfigur, kallad "Sonen av trädstammen", som man gärna skulle skaka hand med, härligt inbjudande som han är. I ett angränsande rum dominerar "Kors", även det en trästubbe som förstärkts av allehanda konstgjort material. Paunu har behållit dess organiska karaktär, ner till ett litet öga som man upptäcker efter en stund.

"Mannen" är en annan figur som befinner sig i lokalerna, lutande sig mot en vägg. Vilar han bara efter en svår tillvaro i nuet, eller lyssnar han på rösterna i väggen? I flera andra träskulpturer, av mindre storlek, skapas en sorts förstärkt verklighet som förenar det organiska med det oorganiska. Och det vardagligt rationella med det mytiska, på ett väldigt tilltalande sätt.

Utställningen på Galleri 21 i Malmö varar till och med den 3 mars och är värd återbesök, inte minst för att säga hej till de goa trägubbarna. 130212

TEXT & FOTO TOMMY LINDHOLM 

Träsnirklor blir som gummi

TRÄKONST. Den unge lundakonstnären Pontus Ikander har snabbt etablerat sig på den regionala konstscenen med sina vridna träskulpturer. Med inspiration från graffitikonstens snirklade former och bokstäver samt Gordon Skallebergs oljemålade plywood har Ikander lyckats skapa en egen nisch av attraktiva skulpturer. Just nu pågår hans första egna större utställning, ”Mellan två tankar”, på galleri NWW43 i Malmö. Redan tidigare har han här visat vad han förmår och nu får han möjligheten att på egen hand disponera det större utställningsrummet.

Ikander har valt att låta ett antal av väggskulpturerna kompletteras av ett större verk, placerat på golvet och färgsatt som om det vore godis gjort i pastellfärgat gummi. Men det är trä och utgör en förstudie till den stora utomhusskulptur som han ska arbeta med under ett år. Verket är beställt av stadens bostadsbolag och kommer att placeras i det kvarter i södra Sofielund där ett nytt kollektivhus håller på att uppföras. Högst speciella produktionsförhållanden väntar för Ikander, en närkontakt med de som kommer att bo i kvarteret som han ser fram emot.

Av hållbarhetsskäl tvingas han då frångå sin målade plywood. Tanken är att göra skulpturen möjlig att beröra, sitta och förhoppningsvis även leka i. Ser man på utställningens mindre exemplar så lockar redan den till en mer kroppsnära upplevelse. En markering av det sammanlänkande som ett kollektiv består av.

       Väggskulpturerna i Ikanders utställning har hans signum av intrikata böjningsformer och en lekfull glädje i relation till det organiska materialet. Naturträet, såväl som mer konstfulla färger, kompletterar varandra på ett bra sätt. Här finns också ett par finlemmade verk som antyder att Pontus Ikander även fortsättningsvis kommer att kunna avlocka trämaterialet dess artistiska möjligheter. 130208

TEXT & FOTO TOMMY LINDHOLM 

Pontus Ikander vid ett av sina snirkliga verk, nu i ett större utställningsrum.

Between two thoughts, kallas de sammanlänkade träöglorna som nästan liknar gummi.

FOTO: TOMMY LINDHOLM

Mörkt och tungt av Härenstam

TRÄSNITT. Titeln ”Mitt i Sverige” är hämtad från en målning från 1972-73 av Peter Tillberg. Där ser man ett avgrundshål mitt i gatan i en villaförort. Konstnären Mattias Härenstam har gjort en video, ”Sluten Krets”, där detta hål blir en väg in i en skatologisk mardröm. En färd genom kroppens inre där såväl tandförsedda öppningar, som avloppssystem kan skönjas.

Härenstam har tidigare arbetat med Palmemordet som utgångspunkt för sina gestaltningar av vad han kallar förlusten av tron på folkhemmet. Bland utställningens träsnitt finns en bild där mordplatsen på Sveavägen tydligt kan ses. Skillnaden i jämförelse med verklighetens plats är att omgivningen är en tät och mörk barrskog. Där skymtar ryggen av en polis som försöker komma till klarhet om brottet.

     Ett annat träsnitt visar de fasor som gömmer sig under den trygga vardagsytan. Ett verk med tydlig hänvisning till David Lynchs filmer. Hotfullheten och närvaron av det underjordiska finns ständigt med i bilderna, träsnitten och de två videoverken. I det stora utställningsrummet finns också en trädgren som skulptur, som en påminnelse om verkligheten i denna bildvärld. Men också en skräckmarkör som ansluter väl till den mörka värld som Härenstam presenterar. Utställningen pågår på Galleri Rostrum i Malmö fram till och med den 3 februari. 130125

TEXT & FOTO: TOMMY LINDHOLM

Anja Margrethe Bache lyckas med konststycket att få hårt att verka mjukt.

Keramik som rör sig?

KONST. Förskjutningar och transformationer är begrepp som ofta används om Anja Margrethe Baches konst. På Galleri 21 i Malmö visas fram till och med den 3 februari, hennes mångformade keramiska arbeten i utställningen Ceramic on Tour. Between the constructed and reality.

     Bache är en sann mångsysslare och har högre utbildningar som ingenjör och arkitekt förutom sin konstnärsutbildning. Hon arbetar som docent på Danmarks Tekniska universitet och sammanför det tekniska och det konstnärliga även i sitt arbete som forskare och pedagog.

Det som är mest frapperande med utställningen är den lekfullhet i form och färg som strömmar mot betraktaren. Rosa, bruna, gröna och röda keramiska former förflyttar sig över golv och väggar. Som om på turné. De som inte får en rörelse genom utplaceringen i rummet, bär på en annan rörelse. Vissa av föremålen verkar ha kollapsat av ett plötsligt tryckfall, eller av en hand som kramat om alltför hårt.

     Den franske filosofen Gille Deleuze har haft stor betydelse för såväl kulturteori som konstnärligt skapande under ett par decennier. Hans resonemang om den ständiga föränderligheten och tillblivandet kan onekligen ses som en bakgrund till Baches keramiska föremål och deras sköna livfullhet. 130125

TEXT & FOTO: TOMMY LINDHOLM

FOTO: LAUREN GREENFIELD

Om tjejers kroppsfixering

FOTO. Lauren Greenfield har i drygt tjugo år uppmärksammats för sina foton av flickors kultur. I huvudsak har hon skildrat unga amerikanskor, men i förlängningen handlar det om hur västerländska samhällen har format sina flickor. Greenfields tre stora projekt har både resulterat i böcker och utställningar - Fast Forward (1997) handlade om kändisdyrkan i Hollywood och Thin (2006) om ätstörningar.

Den tredje, Girl Culture (2002), visas just nu på Fotografins Rum i Kommendanthuset i Malmö. Utställningen består av bilder på unga flickor tagna för drygt tio år sedan och skildrar hur de hanterar ideal och krav på hur kroppen bör formas enligt rådande normer.

     Bland riktigt unga flickor handlar det mest om en lekfull efterapning. När flickorna kommer upp i tonåren blir kraven mer blodigt allvar. Det finns flera bilder från bantningsläger i USA, där de lite rundare flickorna uppenbart förväntas sträva efter en "attraktivare" kropp. Fotona lyfter frågor om sex och könsstereotyper, kroppsfixering och om tjejer som objekt för mäns blickar.

     Lauren Greenfield har också producerat dokumentärfilmer och fick regipriset vid förra årets Sundancefestival för filmen The Queen of Versailles (2012). Den visades nyligen i svensk teve och handlar om en familj som bygger världens största enfamiljshus. 130124

TEXT & FOTO: TOMMY LINDHOLM

I sin bilder leker Carin Blücher med scenografi och form.

Geometri i snygga bilder

FOTO. Fotokonstnären Carin Blücher arbetar med iscensatt fotografi och de fyra bilder hon nu visar upp döljer inte på något sätt sin karaktär av tablåer, skapade i studion. De formar också en speciell stämning av laboratoriearbete, förstärkta av galleriets minimala utrymme. Bilderna verkar vara gjorda för just detta rum, men det är de inte alls.

Frågan är närmast om man som betraktare kan hitta ingångar till vad de enskilda fotografierna och utställningen som helhet "betyder"? Det behöver man ju inte göra på ett entydigt sätt. Men med tanke på Blüchers sedan lång tid konsekventa bildstil och ambitioner att kritiskt gestalta normer och konventioner rörande identitet och genus, finns här nog mer än slagkraftiga scenografiska gester och rekvisita.

Just frågan om identitet som byggs och skapas, i ensamhet eller som en konsekvens av sociala sammanhang, är det som är tydligast i bilderna. Ansikten som speglas respektive delvis döljs antyder starkt detta. Liksom olika inslag som verkar försöka formulera vad det är som sker i bilderna med hjälp av bildkonstnärliga grundformer som cirkeln, fyrkanten och triangeln.

I vinter ställer Carin Blücher ut sin fotokonst i Gert-Olle Göranssons galleri.

Kan man formulera det mänskliga med de språkliga verktyg vi har till förfogande? Det tycks vara en aspekt av utställningens samtalsinbjudan till betraktaren. Blücher presenteras på Galleri Ping-Pong i Malmö fram till och med den 2 februari, med delar av ett pågående projekt här kallat Positions # 1-4. 130122

TEXT & FOTO: TOMMY LINDHOLM

Konstnärliga bilder av Christopher Nielsen.

Elever från Einar Hansen-gymnasiet visar sina alster på galleriet NWW43 i Malmö under veckan.

Elin Karlssons spännande träd.

Ned- och uppåtblickande ansikten målade av Linda Svensson.

Morgondagens konst av unga i nytt galleri

NY KONST. De estetiska programmen på gymnasierna arbetar med att utveckla elevernas konstnärliga kreativitet. Men hur står det till med möjligheterna att möta en publik som inte bara består av lärare och andra elever på skolan? I många fall dåligt uppenbarligen för när Tor Hedendahl, ägaren till det relativt nystartade galleriet NWW43, frågade Malmös skolor så visade det sig att rutiner för det saknades.

Därför bjöd han in eleverna på de estetiska programmen till sitt galleri. Först ut är Einar Hansen-gymnasiet. De åtta andraårseleverna på bild och formgivningslinjen visar sig intressant nog ha jobbat med högst olika tekniker inom ramen för den egenvalda rubriken Mänskliga psyket. Utställningen har sin grund i den specialisering i entreprenörskap som ger dem möjlighet att arbeta i projektform. Nivån på utställningen är förhållandevis hög, vilket även var en lättnad för galleriet som inte fick se bilderna före hängningen.

Här finns elektriskt energiska fotografier av Christopher Nielsen - en av två killar på programmet med fjorton elever. Och tjejernas arbeten med olja och akryl, skiftande teckningstekniker, collage och digitalt bildskapande. Evelina Unéus Mattssons lilla oljetavla visar på riktigt bra material- och teknikbehärskning. Förutom bildens viktiga och i bästa mening positiva hållning till att bearbeta alla de intryck man får som människa.

Linda Svenssons janusansikte X, Y är även det en skickligt utförd oljemålning, medan Amanda L Westerdals digitala trädserie samspelar väl med den egenhändigt skrivna dikten utan att bli alltför övertydligt illustrativ. I Elin Karlssons arbete i akryl, Driftande, återkommer trädet och man kan möjligen se ett drag av miljömedvetenhet i bilden av den livsavgörande växtligheten på drift i världsalltet — eller så är det bara en anslående form och färgkomposition. Det är även Jelena Vukovics shamanmålning ett exempel på, en bild med en påtaglig närvaro. Hos Olivia Ladisic Manzanos Barndomsminnen finns både en god linjeföring och en antydan till tonårstidens dubbelhet av att vilja att visa sig - och vad man kan - och skygghet, något som även finns i Shaya Mokarremis spegel av flis med rinnande mascara.

Här finns också en bild där kopplingen till den mediala kontrollen av individen har fått en slagkraftig utformning, även här med rinnande färg, kanske som av gråt. Gemensamt har eleverna också gjort en Sinnesström av papier maché, inställd i ett hörn som om den vore mindre betydelsefull. Den är värd en mer synlig placering. Sammantaget är det alltså en högst sevärd utställning av några 17-åringars elevarbeten och reflektioner kring det Mänskliga Psyket. Bilderna finns på NWW43 endast fram till och med fredag den 25 januari. I mars kommer ytterligare arbeten från de estetiska programmen att visas upp. 130121

TEXT & FOTO: TOMMY LINDHOLM