Vegetariskt för hela slanten. Full grönska runt och på bordet.

Men denna lördag är hela stället abonnerat. Nesligt. Och vi som inte hyrt cyklar utan gått från båtarna. Med livet som insats. Ännu ingen gångväg efter alla dessa år och många bilister som helst nog hade sett att Ventrafiken endast transporterade bofasta.

     Vi traskar tillbaka på gåsarad och vänder in till Pumpans café på väg ned mot båtarna. Där är bara två bord upptagna, så där får vi lätt plats under ett vackert äppelträd. Där sitter en söt liten pippi och tigger mat till barnens förtjusning. Vi har havsutsikt ut mot allén och åt andra hållet vajar de solgula fälten. Himlen är blå, utan ett enda moln och trädgården står i full sensommarblom. Det enda som skymmer Brahes himlaval är en stor ek – säkert 1 000 år gammal… Ja, det är lätt att snöa in på Pumpans atmosfär.

Servicen då: Man beställer vid bordet, men ingen dyker upp med meny. Vi fattar snart galoppen. Vi äldre i sällskapet ska öva minnesinlärning. Det är inte helt lätt att försöka återberätta vad man egentligen fastnade för borta vid den vägghängda menyn. Särskilt inte när man har väntat en stund. Men här finns inte jättemycket att välja på, så även den demente klarar uppgiften. Så kommer hon som ska ta vår beställning. En före detta restauranganställd bland oss reagerar att Pumpans servitris inte verkar se henne. Säger inte hej. Servitrisen har kanske haft en tuff dag vid de båda andra borden, för i sinnet verkar hon redan vara på väg hem. Vi krånglar till beställningen lite, vimsar och velar. Och ser om det blir rätt. Försöker dessutom få in en pizza med lite skinka på.

     – Vi serverar ju endast vegetariska rätter, förklarar servitrisen vänligt men förvånat, precis som om alla turister vet detta. Tösen är i alla fall skärpt – prickar alla rätt vid matleveransen och förklarar till och med vad man ska ha alla saxarna till.

        Maten då: Knaprig durumpizza med kronärtskocka, svarta oliver, svamp, ost, sallad och chili, som snabbt klipps av gamlingarna. Lite barnlyx till de yngsta i gänget. Med betoning på lite… två små pannkakor. Vilken unge nöjer sig med det? Men vi som betalade drygt 70 kronor pannkaksparet gjorde det. 110902

När eventnews krogtestare var där nu i augusti var det lång lö för att få beställa in maten. Det tog lång tid, men maten kom sen in inom godkänd väntetid. Processen är halvbetjäning. Här väljer man först ett ledigt bord och går sedan och berättar vad man vill äta vid en beställningsdisk. Man behöver inte springa och hämta maten också, den serveras vid ens bord.

      En lunch med något grillat spett, sallad, nybakat

semesterkänslan utomhus, men framförallt för att tallrikarna bärs ut tomma.

Sista måltiden för vår vandring blir på hotellet. Efter en god natts sömn i riktigt sköna sängar väntar en trång frukostbuffé. Nu i sommartid har man förlängt den med en timme så att man inte behöver sätta klockan för att hinna i tid. Vi bokade ett av de sista lediga hotellrummen i hela stan. Och får nu sprida ut oss på de sista få frukostplatserna mellan festivalarbetare och golfspelare.

      Kökspersonalen går på högtryck, men hinner ändå inte riktigt med att fylla på bullkorgar, juicemaskiner och sinande pannkaksfat. Buffén håller medelklass, bara senapssillen är något extra. Ett extra plus är stationen där man kan pressa sin egen apelsinjuice – även om köande där riskerar bli nedstänkta. Ljudnivån och trängseln är inte uppiggande. Vi dröjer oss inte kvar, utan gör vad vi ska och beger oss hemåt. 110801

Ny sportbar öppnar i Lund

PREMIÄR. Nästa vecka får Öresundsregionen ytterligare en sportbar. Det är restaurangkedjan O’Learys som öppnar nytt matställe på

Klostergatan i Lund. Krögarna Pehr Grönlund och Niklas Kruuse af Verchou ska driva verksamheten i Skåne, efter att jobbat inom företaget i Stockholm. Så vana vid det varma sydsvenska vårklimatet verkar inte duon vara.

     – Det blir pub på bottenvåningen och restaurang med en liten lounge på övervåningen. Och så fort vädret tillåter kommer vi att öppna vår mysiga uteservering i gränden, säger Grönlund via ett pressmeddelande mitt i högsommarvärmen idag.

     Trots att det är en helsvensk kedja är inriktningen på det nordamerikanska köket med en meny kopplad till de sport- och musikupplevelser som visas. Inredningen är inspirerad från Boston och det finns gott om tv-skärmar som pockar på ens uppmärksamhet. Restaurangen i Lund blir den tredje nyöppningen de senaste veckorna för matkedjan. Planen är att 15 nya restauranger ska öppna i Sverige, Tyskland, Norge och Finland under året.

     – Lund är ett strategisk viktigt läge för oss då det ligger i en region som är synnerligen expansiv, säger O’Learys vd Wilhelm Vintilescu. Idag har man 60 restauranger i Norden, Singapore, Spanien och Tyskland. O’Learys startades av krögaren Jonas Reinholdsson, med en sportbar i Göteborg 1988. Han äger nu kedjan tillsammans med resmatföretaget Scandinavian Service Partner. 110428

VÄLLAGAT. Okej, deras smörstekta rödtungafilé med hummersås, kokt potatis, sparris, pepparrot och kantareller kanske låter lite ”too many flavours”, men det funkar faktiskt. Firren är tillagad av någon som kan sin sak, allt lagom stekt, garnerat med en god sås och det där paret sparrisstjälkar som så ofta underskattas som komplement. Alla kockar skryter om sina rätter lagade med omsorg och nytänkande, tillredda med fina råvaror av högsta kvalitet, men i det här fallet är det berättigat. Klart man länsar sin tallrik på Ystadbaserade Bröderna M, som sedan några år tillbaka nu också finns på Gustav Adolfs torg i Malmö. Där är kanske matstället inget för den mest romantiska träffen - inga dukar, enkel inredning, nytt och fräscht. Brorsorna har satsat på kompetent och snabb personal, som gav god service trots ganska mycket folk den torsdagskväll vårt krogtest utfördes. Det kändes som en avkopplande miljö, men av den utlovade musiken finns inget som helst minne. Ett mysigt ställe med en bar helt enkelt. 110406

FOTO: PATRIK LEONARDSSON

Flott är gott i Halmstad

LYXLUNCH. Var äter man flott när man är på evenemang i Halmstad? Ett av de tjusigare alternativen ligger precis vid järnvägsstationen. Den smarte resenären väljer ju tåget hit, det stannar mitt i stan. Rakt över gatan har man anrika Grand Hotel, ett sekelskifteshus byggt 1905, nära till gästhamnen, Stationsparken och fem minuter från teater, bio och nattliv. Nattsuddare kan övernatta i något av de 108 rummen, som totalrenoverats under 2007-2011. Även den som inte bor på hotellet får ta del av frukostbuffén för under hundralappen.

Men hotellet skryter också om att vara stans trevligaste lunchrestaurang. Vi har testat den. Till lunch erbjuder man ”alltid en riklig och härlig salladsbuffé, bröd, varmrätt, vatten, kaffe samt kaka”. Salladsbuffén är fräsch och det finns nog att välja, men är inte enorm. I menyn kan man välja att bara käka grönt därifrån för 85 kronor, men det skulle nog bli lite enformigt.

Brödet som ingår missade vi, antingen uppätet av alla de andra gästerna som fyller restaurangen under lunchtid, eller gömt under någon av alla fina vita dukar. Tack vare en ny utbyggnad kan man få in dubbelt så många matgäster mot tidigare 80 personer. Sommartid öppnas terrassen på hotellets innergård och då satsar Grand på tapas.

Varmrätten under vårt testbesök är en perfekt stekt fiskfilé, med små kokta potatisar och lite läcker sås. Upplägget lyser finrestaurang - inte så mycket, men vackert - och smakar alldeles underbart. Alla vardagar utom måndagar finns fyra olika lunchrätter och då räknar vi inte salladsalternativet. Ganska generöst för ett lunchställe. Två billigare alternativ som ändå går på vardera en hundring och två lyxigare runt 160 kronor. Men det serveras inte så mycket grönsaker till varmrätterna, med undantag för kötträtten där en smörstekt variant brukar ingå. Det gäller alltså att själv bunkra upp vid salladsbordet, om man vill äta varierat från hela kostcirkeln.

Serveringen är effektiv trots mycket folk. Vi behöver inte vänta länge på kaffe och ”kakan” som är en liten chokladpralin. Lunchserveringen har öppet nästan alla vardagar, med undantag för klämdagar. Heller inga söndagmiddagar här med famljen. Kvällstid serveras mat måndag till lördag, med fondueaftnar fredagar och lördagar under årets svalare del. Sedan mitten av månaden lagas en särskild vårmeny. Men det enda som känns särskilt vårlikt i denna är den marinerade lammfilén som serveras med råstekt potatis, brynta vårlökar, vitlökssmör och rosmarinssås. Eller kanske färskpastan med strimlad fläskfilé, där säsongens primörer täcks av gräddädelsås från grannbyn Kvibille. 110223

Landskronakrog där tyskar trivs

KULTURUTBYTE. Ett gäng shoppingglada tyska tjejer på besök i Landskrona får ett särskilt fint mottagande på krogen, när det visar sig att servitrisen talar flytande tyska. Nu pratar vi inte om nån halvdan skoltyska, eller för den delen ännu bättre tyska som man lär sig efter en tid som aupair i landet. På Speaker’s Corner arbetar en glad och ambitiös Landskronatös som antingen har bott halva livet i Tyskland eller sällskapat med en tysk som hon haft avancerade samtal med i åratal.

säger en av de imponerade damerna som slått sig ned vid det fint dukade bordet. Efter flera dagars sightseeing och butiksvandringar runt om i Öresundsregionen är de fem tyska turisterna trötta och framförallt hungriga. Det är tacksamt att menyerna delas ut nästan omgående efter vår entré, att alla kan framföra sina speciella önskemål på modersmål och få korrekta svar utan dröjsmål.

Restaurangbesöket är ett stycke kulturutbyte, eftersom lika många svenska tjejer ska dela matupplevelsen. De flesta har aldrig träffats förut och menyn blir det första samtalsämnet som öppnar upp för kvällens många spännande vändningar.

      – Kan man få Radler här, undrar en av de tyska tjejerna som föredrar att dricka ölen uppblandad med lika mycket läsk. Det fixas borta i baren som den självklaraste sak i världen. Och igång sätter ingående diskussioner om världens olika drycker och maträtter.

Efter en lång stunds väntan serveras vi den svenska maten på Speaker’s. Vi har blivit varnade att det tar tid att tillaga mat för större sällskap som vårt, redan när vi bokade bordet. Helst vill kockarna här ha beställningen redan när bordet bokas.

      Som Landskronit blir man riktigt stolt när det dukas in vanlig mat som mäter sig lika väl som de magnifika wienerschitzlarna på mysiga tyska ”gasthaus”. Här kan den som vill visa upp det typiska skånska köket bjuda på ”äggakaga”, med rimmat stekt fläsk, rårörda lingon och äpplekompott. Från sundet kommer helstekt spätta som serveras med skogssvamp, brynt smör och färsk pepparrot.

Mycket snack, men inte en enda talare på Speaker's Corner. Namnet syftar kanske till den språkkunniga personalen?

Tyvärr är den vanliga populära friterade spättan med pommes borta från menyn, eftersom man inte får hantera färsk fisk i det lilla köket. Istället väljer några av oss ”fish & chips”, som är lite tjockare bitar färdigpanerad fisk. Skillnaden är en torrare upplevelse som kräver att man uppskattar vidlagd majonäs eller det danska alternativet med tartarsås.

      Men som allting annat på den här restaurangen serveras rätten lite glamorösare och med det där lilla extra. Några fina räkor toppar fisken, de färska grönsakerna lyser så fräscht att man vill prova. När efterrätten, glass och sorbet infryst i glasburkar med lock, serveras åker tyskarnas kameror fram. Det är ljuvliga frostiga kreationerna med riklig chokladsås, rån och färsk jordgubbe. Detaljerna gör att man inte behöver konstra till menyn, utan kan hålla sig till vanliga populära rätter, till resonliga priser, men ändå bjuda på en riktig festmåltid.

2011-01-21